Regeringens handlingsplan mot rasism säger nej till jämlikhetsdata

Nu är regeringens nationella handlingsplan mot rasism och antirasistiska strategi offentliggjord: Ännu fler kunskapshöjande insatser och kampanjer som syftar till att decimera och slutgiltigt utradera den procentandel av totalbefolkningen som fortfarande ger uttryck för s k intoleranta attityder, ännu fler dialogsamtal och ännu fler kartläggningar.
 
 
Ingen annan (suverän nationalstats) regering har någonsin tidigare formulerat en antirasistisk strategi så explicit och på samma sätt som den nuvarande (rödgröna) svenska regeringen nu gör.
 
Sverige är sannerligen och fortfarande och utan konkurrens och på alla sätt och vis den mest antirasistiska och antifascistiska statsbildningen på jorden och kommer sannolikt att så förbli även i ett (världs)historiskt perspektiv, d v s detta kan idag bara hända i Sverige och kommer aldrig mer att hända i framtiden i något annat land.
 
Och tyvärr verkar regeringen stå fast vid att inte introducera, praktisera och rekommendera bruket av jämlikhetsdatametoden trots upprepad och regelbunden kritik utifrån att Sverige helt och hållet saknar siffror, data och statistik om samtliga sju diskmineringsgrunder förutom kön och ålder och om samtliga av de fem nationella minoriteterna, d v s det är i nuläget helt omöjligt att följa upp hur det går för minoritetsgrupperna i landet utifrån exempelvis sexuell läggning, könsöverskridande uttryck och identitet, funktionshinder, religion, hudfärg och etnisk bakgrund liksom hur exempelvis svenska samers och svenska romers situation ser ut.
 
”FN:s rasdiskrimineringskommitté, ECRI och WGEPAD (Working Group of Experts on People of African Descent ) har rekommenderat att befolkningsstatistik ska omfatta fler indikatorer på etnisk mångfald med utgångspunkt i självidentifiering genom anonymt uppgiftslämnande.
 
Alla aktörer som deltar i arbetet mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott behöver bra kunskapsunderlag för att kunna fatta beslut om rätt insatser. Övergripande uppgifter om levnadsförhållanden utgör ett viktigt, och många gånger nödvändigt, underlag för att utforma och följa upp regeringens politik. Sverige har en restriktiv syn på statistik och datainsamling i förhållande till bl.a. de nationella minoriteterna och regeringen har ingen anledning att ompröva denna hållning. Det är dock viktigt att visa lyhördhet inför olika gruppers förutsättningar och behov.”