Om termen ”rasismforskning” än en gång – kanske var jag en av de första som använde termen som jag själv är kritisk mot

Jag har som bekant flera gånger under det senaste året kritiserat (liksom möjligen även raljerat över) termen ”rasismforskning” som just nu är ”all over the place” och som den nuvarande rödgröna regeringen har hårdlanserat och som forskarvärlden och flera myndigheter därefter har accepterat och institutionaliserat med hull och hår (Forum för levande historia, Göteborgs universitet, Uppsala universitet, Mångkulturellt centrum, Vetenskapsrådet, Utbildningsdepartementet o s v) och det är ju ingen hemlighet att jag själv föredrar att tala om ras eller åtminstone att börja med att utgå ifrån rasbegreppet och först därefter fortsätta att tala om rasism.
 
 
 
Nu inser jag till min fasa att det möjligen är jag själv som använde termen ”rasismforskning” allra först i textform och på svenska språket och i relation till dagens Sverige: En sökning i de databaser som innehåller samtliga svenskspråkiga artiklar publicerade i samtliga svenska dagstidningar och magasin ger nämligen vid handen att det var först år 2002 som termen ”rasismforskning” dök upp för första gången (en gång och i relation till USA), därefter 2006 (en gång och i relation till Storbritannien) och 2013 (en gång och i en debattartikel av Mattias Gardell i Stockholms Fria) och det är just först från och med 2015 och framåt som användningen av termen ”rasismforskning” exploderar och mer eller mindre institutionaliseras i svenska språket – nu är termen som sagt överallt.
 
Själv verkar jag faktiskt ha använt termen ”rasismforskning” (i brist på andra termer antar jag såsom ”strukturell diskrimineringsforskning” som var den dominerande termen för tio år sedan) redan år 2005 i en artikel om blandrelationer (som f ö resulterade i att jag råkade rejält illa ut och hängdes ut som ”rasist” mot vita män liksom att rejält många antirasister, både vita och icke-vita, bröt med mig i vredesmod och tog avstånd från mig) samt i ytterligare en text om samma ämne.
 
Diana Mulinari ställde för ett år sedan frågan på Antirasistiska akademins konferens i Göteborg (d v s år 2015) om vad vi bör kalla den forskning som vi antirasistiska forskare bedriver och hon menade (med rätta) att det är nödvändigt att hitta en term för att benämna forskningen efter att både strukturell diskrimineringsforskningen och den postkoloniala forskningen mer eller mindre kom och gick eller åtminstone har sett sina bästa dagar och nu verkar onekligen termen ”rasismforskning” på rekordtid ha etablerats och institutionaliserats tack vare den nuvarande regeringen (och vilket jag då är kritisk till).
 
Själv har jag sedan 2008 explicit benämnt min egen forskning för kritisk rasforskning och kallat mig själv för kritisk rasforskare samtidigt som jag naturligtvis är väl medveten om att jag nog (mig veterligen) är den ende som gör det inom den svenska forskarvärlden där ytterst få vågar benämna sig själva ens som kritiska vithetsforskare (3-4 stycken gör det vågar jag påstå, ej mer än så) och inte minst är jag väl medveten om att det innebär något av ett akademiskt (och karriärmässigt) självmord att göra det mot bakgrund av den svenska forskarvärldens och det svenska samhällets aversion mot rasbegreppet.
 
I vilket fall som helst så är det ju så här i efterhand lite ironiskt att jag kanske var åtminstone en av de första svenskspråkiga forskarna som använde termen ”rasismforskning” i en svenskspråkig text som handlade om dagens Sverige och då redan för tio år sedan mot bakgrund av min kritik mot termen och inte minst mot bakgrund av att jag under de senaste fyra åren har ansvarat för det nationella forskarnätverket för svensk kritisk ras- och vithetsforskning och med en dåres envishet argumenterat för och arbetat hårt (för att inte säga fanatiskt) för att (åter)introducera rasbegreppet och fr a för att rasbegreppet åtminstone ibland måste kunna stå ensamt utan att automatiskt behöva sammankopplas med termen rasism (och än mindre med termen etnicitet) både inom den svenska forskarvärlden och i det svenska samhället i stort.