Om termen transrasial och den svenska vreden mot rasbegreppet

I dagarna har upprördheten varit stor bland vissa över att Metro har publicerat en debattartikel av Jyothi Svahn som var försedd med en faktaruta om adoption och där den måhända för svensktalande ovanliga termen transrasial användes explicit:
 
”Transrasial adoption betyder att det adopterade barnet har ett annat utseende än sina adoptivföräldrar och handlar ofta om vita vuxna som adopterar barn som inte är vita.”
 
Bland annat har SvD-ledarkrönikören Thomas Gür reagerat över ordvalet och beskrivningen liksom Padma Schrewelius, ledarskribent på Dalarnas Tidningar och själv adopterad.
15079085_10154123023810847_2375590286416912037_n
 
Jag får väl erkänna att det var jag som formulerade denna förment biologistiska, primordialistiska och essentialiska mening efter att Metro hörde av sig till mig och bad mig att göra det och att jag nog i stundens stress helt enkelt glömde bort att glosan ras (och även när ordet förekommer i olika ordsammansättningar) skapar enorm antirasistisk och antifascistisk stress och starka antirasistiska och antifascistiska reaktioner i ett antirasistiskt och antifascistiskt land vars antirasistiska och antifascistiska regering tillsätter en antirasistisk och antifascistisk utredning för att rensa bort de allra sista förekomsterna av ordet ras i den antirasistiska och antifascistiska lagboken (det handlar om ett dussintal ställen i den 4512-sidiga lagboken där glosan dyker upp i form av ordsammansättningar som ”rasdiskriminering”) utifrån den antirasistiska och antifascistiska föreställningen om att när denna antirasistiska och antifascistiska utrensning, utradering och utrangering väl är genomförd till fullo så kommer ingen antirasistisk och antifascistisk svensk(talande) någonsin mer att använda glosan ras vare sig i tal eller i skrift i det genomantirasistiska och genomantifascistiska Konungariket Sverige.