Om den skenande arbetslösheten bland utomeuropéerna – än en gång

Utomeuropéernas arbetslöshetssiffror fortsätter att ohämmat och ohejdat rusa i höjden i högkonjunkturens och arbetskrafts- och kompetensförsörjningsbristens Sverige och idag utgör utomeuropéerna i det närmaste hälften av landets samtliga arbetslösa och vilket motsvarar en närmast osannolik och surrealistisk överrepresentation som åtminstone är fyr- eller femfaldig.
 
Idag är närmare 150 000 utomeuropéer arbetslösa och utöver denna siffra står 100 000-tals utomeuropéer helt utanför arbetsmarknaden, d v s de är inte inskrivna som arbetslösa och finns därmed inte ens med i den officiella arbetslöshetsstatistiken. Till exempel står hela 165 000 ungdomar och unga vuxna mellan 16-29 år idag helt utanför arbetsmarknaden och studerar inte ens (d v s landets s k NEET:are eller UVAS:are), bara en liten andel av dem är inskrivna som arbetslösa och den absoluta majoriteten av dem har utomeuropeisk bakgrund och är därtill födda i Sverige, d v s de tillhör den s k ”andra generationen”. Arbetslösa som endast har förgymnasial utbildning är m a o i huvudsak invånare som har utomeuropeisk bakgrund och det gäller både den s k första och andra generationen.
14915441_10154097027980847_3388455966109269419_n.jpg
 
Dessutom har Arbetsförmedlingen tyvärr aviserat att utomeuropéernas arbetslöshet kommer att stiga ytterligare under det kommande året samtidigt som kompetensförsörjningsbristen blir allt allvarligare: Omfattande pensionsavgångar parat med decennier av kraftigt fallande fruktsamhetstal bland majoritetsinvånarna gör att majoritetsbefolkningen jobbar som aldrig förr just nu (inklusive både landets majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna och åtskilliga av landets majoritetssvenska pensionärer) för att ”hålla liv” i högkonjunkturen så att hjulen fortsätter att snurra samtidigt som alla de utomeuropéer som anlände till landet under förra året (d v s under ”flyktingkrisåret”) snart börjar dyka upp i arbetslöshetsstatistiken och medan skolresultaten för landets ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund fortsätter att sjunka.
 
Det kan låta hårt och cyniskt (gentemot både majoritetssvenskarna och utomeuropéerna) liksom kanske t o m nedsättande och rasistiskt (gentemot våra nordiska grannfolk och gentemot de övriga européerna och västerlänningarna) men ovanstående siffror och resultat hade faktiskt varit både ”acceptabla” och ”förståeliga” under en lågkonjunktur eller i ett ”normalt” västland som inte är särskilt ekonomiskt framgångsrikt (i praktiken hela Syd- och Östeuropa och merparten av de andra västeuropeiska länderna) eller i ett västland som är bra mycket hårdare för att inte säga ”brutalare” och ”elakare” gentemot ”sina” utomeuropéer (d v s övriga Norden, Nordamerika och Australien) men i ett av världens absolut rikaste och mest ekonomiskt framgångsrika länder (d v s dagens Sverige) som kan ståta med att år efter år erhålla högsta betyg och som innehar en i det närmaste för evigt ohotad guldplats vad gäller att uppvisa världens mest progressiva och antirasistiska integrations-, minoritets- och antidiskrimineringspolitik så är detta rena katastrofen både för den svenska ekonomin som helhet liksom inte minst för landets alla invånare med utomeuropeisk bakgrund.