Antalet svenska hatbrott ökar kraftigt och är nu på ”all time high”-nivå och antalet hatbrott per capita är bland den högsta i västvärlden

Förra året (2015) inkom 6984 polisanmälningar med hatbrottsmotiv och vilket är svenskt ”all time high”-rekord och en ökning med över 10% sedan 2014 liksom en nivå per capita (d v s per invånare) som numera är bland den allra högsta i västvärlden (och möjligen t o m den allra högsta nivån bredvid Storbritanniens dito) och särskilt gäller det hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv.

I många andra västländer är hatbrotten i huvudsak riktade mot hbtq-invånare men i Sverige är det hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv som just sticker ut: Av förra årets anmälningar hade 4765 anmälningar eller 68% främlingsfientliga och rasistiska motiv. Antalet afrofobiska hatbrott – 1074 polisanmälningar – är fortsatt högt och motsvarar en fjärdedel av alla anmälningar med främlingsfientliga och rasistiska motiv samt 15 procent av alla hatbrottsanmälningar och sedan 2011 har antalet anmälningar med afrofobiska motiv ökat med 34%. År 2015 hade vidare 558 hatbrottsanmälningar islamofobiska motiv, 277 antisemitiska motiv samt 239 antiromska motiv.

Stor-Stockholm (d v s huvudstadsregionen) rapporterar överlägset flest hatbrott per capita (över 100 hatbrott per 100 000 invånare) – sannolikt då ”träffytan” är mycket hög i Stockholms län där snart över 50 procent av befolkningen har utländsk bakgrund och där långt över en femtedel numera har utomeuropeisk bakgrund. Efter Stor-Stockholm är det Sydsverige med Skåne och Malmö i spetsen som sticker ut med 66 hatbrott per 100 000 invånare. Det beräknas att uppskattningsvis över 100 000 invånare utsätts för närmare 200 000 främlingsfientliga och rasistiska hatbrott under ett visst år.

Fortfarande är dock den svenska hatbrottsstatistiken behäftad med brister: De allra flesta som utsätts anmäler ej (möjligen anmäler kring 20% av de som utsätts), den enskilde polisen måste rapportera, kategorisera och registrera rätt (d v s att det just är ett hatbrott det handlar om) när anmälan tas emot och det som krävs för att räknas som ett hatbrott är fortfarande helst att förövaren verbalt ropar, skriker, skriver eller säger ett s k rasord (d v s en nedsättande benämning på en viss minoritet) alternativt pekar ut en specifik minoritet på annat sätt (t ex med symboler och via s k icke-verbal kommunikation).