Om den svenska rasismforskningen – än en gång

Så är det offentligt – Uppsala universitet öppnar nu sitt centrum för rasismforskning i november 2016 (f ö 94 år efter att Statens institut för rasbiologi invigdes i samma stad):
 
 
Själv föredrar jag benämningen rasforskning som har en internationell förankring, d v s utanför Sverige finns inget forskningsfält som kallas rasismforskning, men i Sverige har vi som alltid en tendens att köra vårt eget antirasistiska race i enlighet med den svenska antirasismens exceptionalistiska logik, även känd som ”vi vet bäst för vi är svenska antirasister”-principen:
 
Tidigare var det IMER-forskning (internationell migration och etniska relationer) som gällde i stället för minoritetsforskning (ethnic studies) och nu är det rasismforskning i stället för ras- och vithetsforskning (critical race and whiteness studies).
 
Sedan är jag så klart mycket väl medveten om att landets (antirasistiska och antifascistiska, och socialistiska och liberala) (senior)forskare i stort sett utan undantag är emot rasbegreppet i den svenska antirasismens namn samt är kritiska till ras- och vithetsforskningen i den svenska antirasismens namn liksom än mer till att kvantifiera och operationalisera ras (d v s jämlikhetsdata) och återigen i den svenska antirasismens namn.