Om den militanta och närmast fanatiska antirasistiska vreden över Socialstyrelsens nya studie för att fastställa åldern hos ensamkommande

Den antirasistiska vreden över regeringens och Socialstyrelsens nya kroppsmätningsstudie för att hitta en metod att fastställa asylsökande tonåringars ålder är just nu närmast gränslös och svämmar över alla bräddar bland landets forskare och intellektuella och flera hårda debattartiklar, fördömanden, uttalanden och upprop är att vänta de kommande dagarna: ”Det är fel att överhuvudtaget dela upp så”, ”det är fel att tala om svenska och icke-svenska kroppar” o s v.
 
Det ironiska i den antirasistiska kråksången är dock att landets högutbildade skikt i allra högsta grad själva har bidragit till det språkliga kaoset och den semantiska förvirringen genom sitt fanatiska antirasistiska hat mot rasbegreppet, genom att själva använda eufemistiska antirasistiska termer som ”etniska svenskar” för att slippa att säga och tala om vita (och icke-vita) och genom att i antirasismens namn slarva med och korrumpera etnicitetstermen och rutinmässigt ersätta och översätta ras med etnicitet:
 
Den svenska antirasismen har sannerligen nått vägs ände, gått in i väggen och slagit knut på sig själv och verkar dessutom numera bara kunna tala med sig själv.