Ett nymornat intresse för siffror och statistik om ras och om det nya Sverige

Under rätt så rejält många år vid det här laget har jag systematiskt och måhända något besatt och fanatiskt ägnat mig åt att samla in, bearbeta och disseminera (d v s sprida, d v s helt enkelt ”ösa” och ”pumpa” ut data och siffror en masse) mängder av fakta, siffror och statistik om ras och det nya Sverige och under likaså rätt så rejält många år har jag varit helt och hållet ensam om det inom det s k progressiva lägret där det råder (antirasistisk och antifascistisk) konsensus om att det är fel att ”hänga ut” (d v s de icke-vita invånarna i landet) och fel att ”dela upp” (d v s mellan vita och icke-vita invånare) samt att det helt enkelt är fel att räkna och mäta, och sortera och kategorisera utifrån ras överhuvudtaget medan ett flertal aktörer inom det s k reaktionära lägret började göra detta redan under 2000-talets mitt när vissa högerextrema hemsidor och bloggar som var fullproppade med statistik om ”invandrarna” och ”utomeuropéerna” i vissa fall hade 10 000-tals unika besökare per dygn. Idag har extremhögern därför inte oväntat ett enormt försprång gentemot det s k progressiva lägret vad gäller att ha koll på det nya Sverige i siffror.

Under innevarande år har jag dock börjat skönja ett långsamt ökande intresse i samhället i stort för siffror om det nya Sverige som mer eller mindre just handlar om ras och som faktiskt började så smått under förra alliansregeringens sista år: Både SvD och DN har på sistone beställt befolkningsstatistik från SCB som specifikt särskiljer och ”spec:ar” utomeuropeisk bakgrund-invånarna och i vissa fall t o m subsahariska Afrika-invånare eller Västasien-invånare, Arbetsförmedlingens disputerade utredare har sedan i våras öppet börjat redovisa utomeuropeisk bakgrund-invånarnas katastrofsiffror på den svenska arbetsmarknaden, flera fr a borgerliga ledarartiklar och debattinlägg har under de senaste veckorna t o m krävt att Sverige (d v s regering, riksdag, SCB, AF o s v) börjar redovisa utomeuropeisk bakgrund som våra grannländer Norge och Danmark redan gör (dock har det framför allt rört brottsstatistik…) och även bland antirasister tycker jag mig ha börjat skönja ett nymornat intresse för siffror om det nya Sverige även om jag fortfarande möts av ibland riktigt hårda (antirasistiska och antifascistiska) ord från antirasister som tycker att det är så oetiskt att ”hänga ut” procentandelen med utländsk bakgrund bland invånarna i Rosengård, Fittja eller Gårdsten, latinamerikaners låga skolresultat, afrikaners låga förvärvsfrekvens eller MENA-invånares höga bidragsberoende.

Ett resultat av både det officiella Sveriges och det progressiva lägrets motvilja mot statistik om ras och det nya Sverige är inte minst att kunskapen om hur det går för landets minoritetsinvånare är närmast monumentalt låg och att just extremhögern har ett sådant jättelikt försprång genom att under åtminstone tio års tid ha publicerat mängder av data om exempelvis arbetslösheten bland utomeuropéer och vilket har resulterat i att extremhögern (bredvid mig själv) i det närmaste är de enda som har koll på siffrorna förutom naturligtvis minoritetsinvånarna själva som ju ”lever siffrorna”, d v s det är ju de som är människorna bakom statistiken.