Det redan stora gapet mellan vita och icke-vita unga vuxnas utbildningsnivåer fortsätter att öka

Samtidigt som procentandelen som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet ökar dramatiskt för varje år som går så ökar också procentandelen som hoppar av gymnasiet liksom procentandelen som hoppar av högskolan – d v s allt handlar inte bara om det numera så världsberömda och förnedrande svenska PISA-katastrofraset utan det är tyvärr mycket värre än så (d v s det svenska utbildningsraset gäller inte bara grundskolan och högstadiet) när även de kraftigt fallande gymnasie- och högskoleresultaten räknas in:

Idag går kring 15 procent av alla högstadieelever ut 9:an utan gymnasiebehörighet och varje år hoppar hela en fjärdedel av alla gymnasieelever av gymnasiet och uppnår därmed inte högskolebehörighet medan närmare 40 procent av alla högskolestudenter hoppar av högskolestudierna och därmed går ut högskolan utan en examen.

Dessutom går många visserligen ut gymnasiet men med så låga betyg att de inte kommer in på högskolan och många försöker ändå att ta ut en högskoleexamen men klarar tyvärr inte det och misslyckas därmed.

Tyvärr är barnen, ungdomarna och de unga vuxna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund osannolikt, surrealistiskt, gigantiskt och monstruöst överrepresenterade både bland de som inte kommer in på gymnasiet och bland de som inte kommer ut från gymnasiet liksom bland de som inte kommer in på högskolan och bland de som inte kommer ut från högskolan.

Omvänt har andelen majoritetssvenska unga vuxna som har en fullföljd högskoleutbildning bakom sig aldrig någonsin varit större än just nu och denna siffra verkar t o m fortsätta att öka och vilket så klart är oerhört positivt och glädjande:

Faktum är att Sveriges vita unga vuxna just nu sannolikt är planetens och mänsklighetens högst utbildade ”folkslag” bredvid vissa östasiatiska länders unga vuxna och vissa gulfarabstaters unga vuxna och troligen har inget annat ”folkslags” unga vuxna varit så välutbildade ens i världshistorien som de vita unga vuxna i Sverige är just nu: Medan två tredjedelar av en ”normal” årskull av vita unga vuxna kvinnor i åldrarna 25-35 år idag är högskoleutbildade så handlar det omvänt om under en tredjedel som är det bland landets icke-vita unga vuxna män i samma ålderskategori och skillnaderna mellan dessa båda grupper verkar dessutom fortsätta att öka.

För varje år som går så minskar också antalet och andelen vita barn, ungdomar och unga vuxna i landet medan antalet och andelen icke-vita barn, ungdomar och unga vuxna hela tiden ökar och vilket innebär att dessa extrema skillnader i utbildningsnivåer mellan vita och icke-vita barn och unga inte kan tillåtas få fortsätta hur länge som helst – d v s till slut blir dessa eskalerande skillnader fullständigt ohållbara när en alltmer åldrande vit befolkning i landet närmast totalt monopoliserar TCO:s övre skikt och SACO-yrkena och därmed de högsta lönerna och mellanchefs- och chefspositionerna medan en mycket snabbt växande och dessutom extremt ung icke-vit befolkning omvänt monopoliserar LO:s lägre skikt och i alltför många fall har stora svårigheter att ens lyckas få in en fot inom arbetslivet.

Faktum är att skillnaderna i utbildningsnivåer mellan landets majoritets- och minoritetselever och majoritets- och minoritetsstudenter är som allra störst i Sverige i hela västvärlden och i-världen just nu bredvid ett antal central- och östeuropeiska länder där skillnaderna i utbildningsresultat mellan majoritetsinvånarnas och romernas barn, ungdomar och unga vuxna är på liknande nivåer som de vi ser i Sverige mellan i praktiken vita och icke-vita barn, ungdomar och unga vuxna.

Att jämföra Sveriges unga vuxna med Tjeckiens eller Bulgariens unga vuxna vad gäller skolresultat och utbildningsnivåer är samtidigt nog inte riktigt etiskt eller ”korrekt” lika lite som att det nog inte är ”helt okej” att jämföra Sveriges unga vuxna med Singapores och Dubais unga vuxnas utbildningsnivåer.

Sedan finns det absolut barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund som klarar av att skaffa sig ett bra liv i dagens Sverige utan att ha gått ut högstadiet med fullständiga betyg och utan att ha gått på eller gått ut och fullföljt gymnasiet och än mindre utan att ens ha satt en fot på någon högskola överhuvudtaget och omvänt är naturligtvis inte alla majoritetssvenska unga kvinnor i 30-årsåldern som har en högskoleexamen vare sig framgångsrika eller lyckliga.