Antalet fattiga bostadsområden som domineras av invånare med utländsk bakgrund har ökat från 3-5 till 130 stycken sedan 1990-talet

SCB har i dagarna på Moderaternas uppdrag tagit fram en ny och uppdaterad totallista över samtliga stadsdelar runtom i landet där under hälften av invånarna i åldrarna 20-64 år inte förvärvsarbetar överhuvudtaget och totalt handlar det idag om hela 130 stadsdelar (och varav tre f ö hittas i min gamla hemstad Motala – Agneshög, Charlottenborg och Ekön) att jämföra med endast 3-5 motsvarande stadsdelar på 1990-talet och i stort sett samtliga är s k ”förorter”, dv s miljonprogramsområden som byggdes mellan 1965-75, som oftast men inte alltid är belägna i det urbana Sveriges periferi och som helt domineras av hyresrätter, av s k höghus samt av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund.
14212692_10153926697435847_9070213774243986695_n.jpg
 
Vidare har närmare 75 procent av befolkningen i de 130 stadsdelarna utländsk bakgrund och varav 54 procent är födda utomlands medan 19 procent är s k ”andrageneration:are” – en närmast osannolikt hög siffra som även ”chockar” en så luttrad det nya Sverige-besatt person som mig själv, d v s det indikerar extrema segregationsindextal som numera bör vara västvärldens mest extrema vid det här laget, och då är inte ens de s k blandade medtagna i denna redan skyhöga procentsiffra som i vissa stadsdelar uppgår till över 95 procent.
 
Därutöver är mellan 25-30 procent av invånarna i de 130 stadsdelarna helt beroende av bidrag av olika slag, kring hälften av befolkningen har endast en förgymnasial utbildning (och många har tyvärr inte ens avslutat högstadiet med fullständiga betyg) och höga andelar av ungdomarna går varje år ut 9:an utan att ha uppnått gymnasiebehörighet. Totalt förvärvsarbetar 47 procent av männen och 38 procent av kvinnorna i de 130 stadsdelarna att jämföra med 78,5 procent av männen respektive 76 procent av kvinnorna i riket i stort.
 
Samtliga de områden som ”normalt” pekas ut (och utan tvivel också stigmatiseras och demoniseras) som utsatta (Polismyndigheten), som LUA38+URBAN15 (SCB), som otrygga (BRÅ) och även som s k politiskt extremistiska (SÄPO) ingår inte oväntat i de 130 stadsdelarna som utöver allt ovanstående också karaktäriseras av en extrem trångboddhet, en extrem barnfattigdomsnivå, extremt låga inkomst- och förmögenhetsnivåer, en hög andel anmälda brott inklusive skottlossningar och våldsbrott med dödlig utgång per invånare, en extremt hög andel som är under 35 år gamla (d v s ”oproportionellt” många barn, ungdomar och unga vuxna bor där) och i stort sett samtliga av dessa 130 stadsdelar dras även med s k dåligt eller t o m extremt dåligt rykte och är oproportionerligt omskrivna i medierna liksom oproportionerligt ”omsjungna” och ”odödliggjorda” i populärkulturens alla filmer, sånger och tv-serier.