Den 15 augusti 1945 är Stillahavsasiens timme noll

Sydkorea förbereder sig inför firandet av nationaldagen den 15 augusti som kallas kwangbokjol (dagen då ljuset kom tillbaka) i Sydkorea och chogukhaebangnal (fosterlandets befrielsedag) i Nordkorea då det var det datum när det Japanska imperiet kapitulerade vilket också markerade slutet på Andra världskriget och även Indonesien och Vietnam kommer snart att fira sina nationaldagar för att åminna de självständighetsförklaringar riktade gentemot kolonialmakterna Nederländerna och Frankrike som följde på kapitulationen och som de besegrade japanerna f ö uppmuntrade.
13895536_10153865414595847_6951470039322618962_n
 
Den sydkoreanska (rätt så taoistiska) flaggan som skapades så sent som 1882-83 har redan börjat dominera och ”översvämma” det offentliga rummet, konserter och tal kommer att hållas, de konfucianska minnesplaketterna över tusentals stupade, avrättade och dödade ”patrioter” under kolonialtiden (i själva verket allt ifrån aristokratiska högernationalister och kristna till militanta kommunister och anarkister) kommer att äras och ”tillbes” med ceremonier och det gamla Sodaemun-fängelset som idag är ett museum men som mellan 1907-87 i tur och ordning har inhyst antikoloniala ”patrioter” (1907-45), pro-japanska fascistkollaboratörer (1945-48), anti-amerikanska socialister och pro-nordkoreanska kommunister (1948-87) och intellektuella, student- och fackföreningsaktivister tillhörande demokratirörelsen under militärjuntornas tid (1961-87) kommer att anordna en festival för att bl a hylla alla socialistiska gerillasoldater i Manchuriet och bombkastande och pistolskjutande anarkister i Shanghai.
13938614_10153866173555847_6452779584991613986_n
I Korea uppstod och upprättades s k folkkommittéer från och med den 15 augusti som gradvis ersatte den japanska kolonialadministrationen och under nominell ledning av den moderate vänsterledaren Yo Unhyong men den delning av landet som fortfarande består och som den blivande amerikanske utrikesministern Dean Rusk ska ha föreslagit och upprättat med ett simpelt pennstreck på en rätt så föråldrad skolatlaskarta över Koreahalvön var ännu okänd för koreanerna själva.
 
Redan den 11-12 augusti hade de allierade segrarmakterna nämligen i praktiken delat upp Stillahavsasien mellan sig utan att konferera med asiaterna själva och därmed lagt grunden för det antikoloniala och postkoloniala blodbad som följde på det Japanska imperiets undergång när vänster- och högerrörelser likviderade varandra en masse (och även ibland sig själva i fraktionsstrider) i samband med de nationsbyggandeprocesser som kom att äga rum under Kalla kriget och som resulterade i miljoner och åter miljoner döda i otaliga krig och konflikter i regionen som i vissa fall kom att pågå ända fram tills 1979: Japan och södra Korea tillföll USA medan Sovjet tilldelades norra Korea, Mongoliet och de nordligaste japanska öarna, britterna gavs ansvaret att återerövra Sydostasien för att kunna ”befria” alla sina kolonier, delar av den södra Stillahavsregionen omvandlades till australiensisk intressesfär och hemma i Europa höll de revanschlystna fransmännen och holländarna på att förbereda sig på att återta sina kolonier för att återupprätta det som på den tiden kallades ”den vita hedern” i Asien.