Den svenska kulturvärlden fortsätter att vara en av de mest homogena branscherna i det svenska samhället

Myndigheten för kulturanalys konstaterar än en gång att den svenska kultursektorn och det svenska kulturlivet tillhör en av de mest homogena (läs: vita övre medelklass- och överklasskvinnor och män, då det trots allt finns en överrepresentation av kvinnor inom branschen) sfärerna i dagens svenska samhälle bredvid journalistiken och medievärlden samt akademin och forskarvärlden:

http://www.dn.se/kultur-noje/orattvisan-harskar-i-kultursverige

Andelen med utländsk bakgrund rakt av som arbetar inom och har sin utkomst/inkomst och sin ”karriär” som kulturarbetare uppgår till ca 13 procent och har legat stilla kring 12-13 procent under det senaste decenniet, och denna procentsiffra är inte bara betydligt lägre än i andra samhällssektorer utan framför allt är det de som har bakgrund i den utomvästerländska världen, d v s i de gamla kolonierna och i Tredje världen, som lyser med sin frånvaro, d v s de som är födda i Afrika, Asien eller Latinamerika, och än mer och framför allt, och vilket är mycket oroväckande inför (den snara och omedelbara) framtiden, så gäller det de s k ”andrageneration:arna” som är födda och uppvuxna i Sverige och som har föräldrar från Afrika, Asien eller Latinamerika vilka verkar ha särskilt svårt att ta sig in i och slå sig fram inom kulturvärlden. Till råga på allt så är andelen med utländsk bakgrund rakt av på ledande positioner inom kultur-Sverige, d v s de som är chefer, mellanchefer eller på ledningsgruppsnivå, katastrofalt låg och än en gång och än mer så gäller detta andelen med bakgrund utanför västvärlden.

De svenska kulturarbetare som har någon form av utländsk bakgrund har det framför allt och mestadels från övriga Norden, Europa, Nordamerika och Oceanien (läs: de vita bosättarkolonierna Australien och Nya Zeeland), och det gäller både ”på golvet” liksom på ledande positioner, och återigen är detta också det statistiska faktum som gäller även inom media och inom högskolevärlden, och vilket på sätt och vis är ”ursäktligt” och förståeligt då just kulturvärlden, mediebranschen och akademin kännetecknas av att sådant som familjenamn, blodsband, bostadsadress, utbildningsort, kontakter och partnerval mm mm spelar en mycket stor eller t o m en avgörande roll för att lyckas att både ta sig in i och att ta sig fram inom liksom för att hålla sig kvar i dessa tre branscher. Dessutom är det sannolikt så att en hög andel av de som är födda i Afrika, Asien eller Latinamerika och som verkar inom kulturvärlden är utlandsadopterade.

Vidare och tyvärr, för att strö ytterligare salt i (de utomvästerländska) såren, så har andelen med utländsk bakgrund inom kultursektorn t o m gått ned på senare år liksom än mer andelen med utländsk bakgrund på ledande befattningar där procentsiffran ligger på mellan 6-8 procent, och gissningsvis har endast några enstaka inom denna kategori utomvästerländsk bakgrund även om det naturligtvis och absolut och utan tvivel finns mäktiga och inflytelserika och även folkkära och populära och även framgångsrika och förmögna kulturarbetare och kulturpersonligheter i landet som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika.

Och återigen rekommenderar Myndigheten för kulturanalys att det kan behövas införas kvantifierbara mål på aggregerad nivå som följs upp regelbundet såsom med framgång har gjorts i jämställdhetspolitiken och utifrån kön liksom delvis utifrån klass och ålder, d v s helt enkelt införandet av jämlikhetsdata för att överhuvudtaget kunna råda bot på den kraftiga underrepresentationen av framför allt invånare med utomvästerländsk bakgrund inom det svenska kulturlivet och kanske särskilt den så oroande för att inte säga obehagliga frånvaron av de s k ”andrageneration:arna” inom kultursektorn. Sedan betyder inte det så klart och på något sätt att kvaliteten med nödvändighet och per automatik kommer att höjas inom kultur-Sverige om andelen kulturarbetare med utomvästerländsk bakgrund blir fler än vad de är idag.

Det är egentligen bara inom musikvärlden liksom inom scenkonstvärlden, och troligen fr a inom dansen (troligen både inom den klassiska och den moderna dansen) och inom musikteatern (d v s genrer som opera och musikal), som andelen med utländsk bakgrund motsvarar den andel som gäller i befolkningen i stort, och sannolikt är det inom dessa två subbranscher inom kulturvärlden som de som har utomvästerländsk bakgrund mestadels hittas liksom även de s k ”andrageneration:are” som finns och verkar inom kultur-Sverige. Lägst andel med utländsk bakgrund inom den svenska kultursektorn hittas inom museivärlden i stort liksom bland myndigheter, stiftelser och bolag som på ett eller annat sätt tillhör och verkar inom kulturvärlden.