RFSU och pro-surrogatindustrilägret fortsätter att hävda att de verkar för barnets bästa

RFSU fortsätter att försvara den globala surrogat- och reproduktionsindustrin på sedvanligt upptrissat och smått hysteriskt ”vänsterliberalt”, ”feministiskt” och ”antirasistiskt” ”vi är för barnets bästa”-vis:

 

http://www.dagensarena.se/opinion/rfsu-offra-inte-barnen-for-en-politisk-markering

 

”Barn föds i dag in i statslöshet, saknar vårdnadshavare och drabbas i sin migrationsprocess vilket är oerhört allvarligt, något utredningen inte valt att föreslå lösningar till trots att de är väl kända. Att i detta läge, som argument för att inte lösa situationen för barnen, hänvisa till den påstådda avsaknaden av forskning och kunskap samtidigt som utredningen visar att den forskning som finns pekar mot att barnen som tillkommit via surrogatarrangemang mår lika bra som andra barn, är inget annat än ansvarslöst.”

 

För det första så har surrogatbarnen tillkommit och existerar som just nu levande homo sapiens sapiens-organismer, d v s som just människobarn, enkom och helt och hållet då vuxna generellt högutbildade och höginkomsttagande svenskar och västerlänningar faktiskt har skapat och beställt dem, och för det andra så bygger den svenska surrogatutredningens påstående att det går lika bra för surrogatbarnen som för andra barn på falska och felaktiga premisser och paralleller då surrogatutredningen, på samma sätt som den svenska s k homoadoptionsutredningen en gång gjorde, hänvisar till undermålig adoptionsforskning som felaktigt säger att det går lika bra för adopterade som för icke-adopterade:

 

Det finns nämligen ingen longitudinell och komparativ forskning överhuvudtaget om hur det går för surrogatbarnen då de allra flesta surrogatbarn i Sverige och i västvärlden fortfarande just är barn medan all samlad barn- och familjeforskning tyvärr och omvänt visar och indikerar att det överlag och generellt går sämre för ALLA barn som har tillkommit utanför kroppen och för alla icke-biologiska barn överhuvudtaget vare sig det handlar om adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn eller om provrörsbarn, donationsbarn och sannolikt även surrogatbarn, d v s inget pekar mot att det kommer att gå bättre för surrogatbarnen i framtiden utan tvärtom kommer det troligen att gå sämre för dem såsom det gör för alla andra icke-normativa barn när de jämförs med hur det går för alla biologiska ”normbarn” som tillkommit ”i sängen”.

 

Det faktum att det går sämre för adoptivbarnen, provrörsbarnen, donationsbarnen o s v o s v betyder så klart inte att dessa icke-normativa barn inte ska få finnas till och än mindre att de inte ska få bli till, och att det går sämre för dem handlar så klart inte på något sätt heller om att de är ”damaged goods”, ”undermåliga” och ”livsodugliga” i sig utan snarare handlar det om att den svenska och västerländska kulturen forfarande i praktiken är både blodcentrerad och DNA-fixerad, d v s biologistisk och essentialistisk, trots allt retoriskt hyllande av icke-normativa intimrelationer, icke-normativa familjer och icke-normativa barn.

 

Sedan betyder allt ovanstående att det fortfarande måste vara både politiskt och etiskt möjligt att både försvara utsatta kvinnors reproduktiva rättigheter i fr a Tredje världen och Östeuropa liksom att förstå och även känna sympati och empati med alla miljontals svenska och västerländska HBTQ-personers, funkispersoners, singlars och övre medelålders önskan att få reproducera sig.