Fortsatt massdödande i Mellanöstern att vänta

Mellan 1946 och 1979 skedde över 80 procent av världens alla krigsdödsfall i Stillahavsasien (Nordost- och Sydostasien) i de våldsamma spåren efter det Japanska imperiets undergång 1945 och i samband med det likaledes våldsamma avvecklandet av de europeiska och amerikanska kolonierna liksom i alla de närmast otaliga postkoloniala inbördeskrig och krig genom ombud-konflikter som slet sönder länderna i regionen inifrån och som i vissa fall pågår än idag. De två största krigsdödsfalltopparna sedan 1946 ägde båda rum i Stillahavsasien, i Kina, Korea och Vietnam, medan den tredje förorsakades av Iran-Irak-kriget.
 

13419232_10153737700470847_6394218572159596153_n.jpg

Det närmast abnorma massdödande som ägde rum i Stillahavsasien mellan 1946-79, och som inleddes med den japanska invasionen av Manchuriet 1931 och egentligen hade pågått ända sedan det s k Opiumkrigets utbrott 1839, har därefter följts av det som ibland kallas Östasiens långa fred, även om denna fred framstår som allt bräckligare idag efter att högerpopulister och extremnationalister av olika slag har tagit över makten och styr i i stort sett vartenda land i regionen.
 
Efter Kalla krigets slut, efter 11 september 2001 och efter den arabiska våren 2011 har världens konfliktepicentrum i stället flyttat till Väst- och Centralasien och till den muslimska delen av Afrika, och över hälften av världens dödsoffer i krig förorsakas numera av konflikter med koppling till jihadism. Risken är nu stor att Väst- och Centralasien och norra Afrika har kastats in i samma typ av till synes eviga konfliktcykel som Stillahavsasien genomled mellan 1946-79, och vilket i så fall innebär att det som händer just nu i regionen tyvärr bara en föraning om vad som väntar och komma skall – åtskilliga staters sönderfall och många års krig framöver liksom inte minst ett fortsatt och accelererande massdödande.