Astrid Lindgren (och Pippi) masspred tjingtjongandet och dra-i-ögonen-gesten

Påminner som alltid (för femtielfte gången) om att scenen där Pippi berättar om och lär Tommy och Annika hur kineser och asiater ser ut och låter, och drar i ögonen så att de blir smala och flera gånger upprepar ”tjing tjong pling plong” fortfarande kvarstår både i böckerna och i tv-serien:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-overvann-astrid-lindgren-det-rasistiska-tankegodset

Påminner dessutom gärna (för femtielfte gången) om att Lindgren högst sannolikt ”masspred” och masspopulariserade den rasstereotypa och onomatopoetiska interjektionen ”tjing tjong” i nutidssvenskan och till alla svensktalande och möjligen också dra-i-ögonen-så-att-de-blir-smala-gesten, vilket har resulterat i en mängd samtidskulturella intertextuella och intermediala ”bisarrerier” och ”excentriskheter”:

Företag, butiker och märken som i klassisk hommageanda har hetat eller heter ”tjing tjong” eller ”tjing tjong pling plong”, otaliga sånger, historier, sketcher, stå upp-komedinummer, teater- och filmrepliker o s v o s v o s v som använder sig av interjektionen samt inte minst alla svensktalande som genom åren har använt sig av och fortfarande använder sig av både uttrycket och gesten i oftast nedsättande sammanhang, gärna närmast neurologiskt-reflexmässigt när de ser en fysisk-kroppslig asiatisk person passera förbi i det offentliga rummet, eller bara som en hälsningsfras svensktalande emellan – ”tjing tjong pling plong!”.

Tyvärr har detta vardagliga ”tjingtjongande” i det närmaste spritt sig som en löpeld på sistone till många av landets invånare som inte har svenska som förstaspråk och som ofta har utomeuropeisk bakgrund och härrör från miljonprogramsområdena, där det tyvärr ”tjingtjongas” som aldrig förr numera samtidigt som alltför många majoritetssvenskar fortsätter att ”tjingtjonga” även om många av de sistnämnda nog numera uppfattar dra-i-ögonen-gesten som smått ”old school” och en aning gammaldags.

Fotnot: Uttrycket ”tjing tjong” tillhör samma rasordklass som andra rasifiera(n)de onomatopoetiska interjektioner såsom ”yalla yalla”, ”bongo bongo”, ”bunga bunga”, ”unga bunga”, ”firti pozent”, ”chip chop”, ”hugga chaka”, ”chop chop”, ”ugga bugga” eller ”ugh ugh” vilka alla syftar på specifika raskategorier och minoritetsgrupper, och vilka i många fall också kan ”illustreras” med kroppen genom att rent rasperformativt iscensättas med hjälp av vissa kroppsrörelser, ansiktsuttryck och gester.