Stockholmsutställningens paviljong Svea Rike och det svenska rastänkandet

Fyndade idag utställningskatalogen till Svea Rike som var namnet på den centralt placerade paviljong som ingick i den internationella Stockholmsutställningen 1930 och som var tillägnad både det nya moderna och det framtida avantgardistiska Sverige under en tid när andra västländer visserligen också arrangerade jättelika och enormt påkostade utställningar men vilka snarare var mer tillbakablickande än framåtblickande.
 
Stockholmsutställningen som lockade hundratals tusen besökare var på ett symboliskt plan nämligen det moderna, vetenskapliga, industrialiserade och urbaniserade Sveriges debut på världsarenan och Svea Rike-utställningen spelade en central roll för att skriva fram svenskarna som varande i det närmaste något av en ras av vita gudar och gudinnor på jorden:
 
Halva paviljongen tillägnades den dåtida s k excellenta och internationellt ledande svenska rasforskningen med mängder av tabeller, kartor, fotografier, skulpturer, teckningar och målningar från golv till tak som illustrerade att svenskarna utifrån sina kroppsmått och utseenden var vitast av alla vita folk i världen och utgjorde homo sapiens både estetiska och genetiska elit (d v s svenskarna var både ”snyggast” i världen och rent medicinskt-biologiskt de mest ”värdefulla” kropparna i världen) medan den andra halvan tillägnades det svenska näringslivet, den nymornade svenska välfärdsstaten och även utlandssvenskarna.
 
Bakom utställningen stod några av landets ledande hum.-sam.-fil.- och nat.-mat.-med.-forskare tillsammans med några av landets ledande konstnärer, tecknare, designers och skulptörer och det första utställningsbesökarna möttes av var ett Viktor Rydberg-citat – ”Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna” (strofen i sin helhet lyder ”Jag känner mig din frände, himlaborna! Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna. Mitt folk har till symbol av sina anor fått himmelsblått i väna barnaögon och himmelsblått i ärekrönta fanor.”) – och i själva utställningen hittades också många citat av ett flertal forskare och författare i samma anda såsom ”Intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt” (Bertel Gripenbergs strof i sin helhet lyder ”Kort är min tid, blott en ensam droppe i världshavet är jag, redan förvissnad förgängelsens höstliga guldskrud bär jag. Livet är evigt och mäktigt och grymt och isande kallt. intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt.”) och ”Ett gott folkmaterial är vårt lands största rikedom” samt ”Du tillhör ditt folk. Din hälsa är dess.” (under denna tid var glosorna folk och ras synonymer och närmast utbytbara med varandra).
 
I utställningen hittades f ö också flera ”lustiga” illustrationer bl a signerade Svenska Dagbladets tecknare Gösta Chatham som idag skulle kallas rasstereotyper.
Stereotyp 2

Stereotyp 1