Begreppet vit melankoli på väg att slå igenom på allvar

För 5-6 år sedan myntade Catrin Lundström och jag begreppet vit melankoli (visserligen med inspiration från både Anne Anlin Cheng, David Eng, Shinhee Han, Paul Gilroy, Amanda Lewis och Matthew Hughey) för att försöka förstå varför den vita majoritetsbefolkningen i Sverige och annorstädes i västvärlden ”plötsligt” hade drabbats av en veritabel ”nostalgichock” som tog sig uttryck bland både hög som låg och i både progressiva och reaktionära läger liksom i både den materiella verkligheten och i idéernas och känslornas värld, och nu verkar både begreppet och själva det teoretiska ”tänket” bakom detsamma ha slagit igenom ordentligt.

I Negar Nasehs nya bok De fördrivna spelar begreppet vit melankoli exempelvis en nyckelroll vilket framgick i gårdagens avsnitt av SVT:s Babel och igår bjöd SvD Kultur på ett stort reportage om hur nostalgin och melankolin tar sig uttryck bland majoritetssvenskarna. Artikelförfattaren var också i kontakt med mig innan publiceringen men som brukligt är numera så utelämnades alla citat från min sida i slutversionen och vilket jag i och för sig har stor respekt för med tanke på alla negativa rykten som florerar om mig och alla anklagelser om att mina publikationer och texter skulle vara oetiska och ”omvänt rasistiska”. På sistone har dessutom även flera seniorforskare använt sig av begreppet för att förstå det rådande politiska läget.

Som vanligt kan jag konstatera att jag är lite för tidig med saker och ting och saknar det som brukar kallas tajming liksom ett strategiskt tänk: Jag var exempelvis alltför tidigt ute med att forska och skriva och debattera om extremhögern inom de övre skikten, med att forska och skriva och debattera om internationell adoption och utlandsadopterade, med att forska och skriva och debattera om synen på Asien och asiater i Sverige och i västvärlden, med att forska och skriva och debattera om transrasialitet och transrasfrågor, med att forska och skriva och debattera om ras, svenskhet och vithet liksom med att forska och skriva och debattera om rasord, rasiscensättningar, rasstereotyper och rasrepresentationer. Och för 5-6 år sedan fick Catrin och jag rätt så hård kritik för vår analys och teori och för begreppet i sig men nu verkar tiden som sagt vara mogen för både begreppet och för ”tänket” bakom detsamma.