100 år sedan Påskupproret

I år är det hundra år sedan Påskupproret eller Éirí Amach na Cásca inleddes i Dublin i den dåvarande brittiska kolonin Irland, där britterna under hundratals år hade experimenterat med alla de praktiker och tekniker som sedermera skulle överföras till och användas i kolonierna över haven – folkmord och folkfördrivningar, förslavande av stora befolkningsgrupper och systematisk jordexpropriering, en administrativt planerad kolonisering och en omfattande bosättning av kolonisatörer, en ”civiliseringspolitik” och en hård tvångsassimilation o s v o s v. Även om det naturligtvis är svårt att jämföra engelsmännens politik och praktik på Irland på 1500-, 1600- och 1700-talen med det som senare kom att inträffa i de europeiska kolonierna över haven så har flera kolonialismforskare och postkoloniala forskare argumenterat för att Irland i mångt och mycket kom att bli det koloniala experimentet och den koloniala ”blåkopian” under tidigmodern tid.

Påskupproret var det första moderna antikoloniala upproret som lyckades uppnå sitt mål (d v s självständighet, även om den var partiell till att börja med och även ofullständig då landet klövs i två delar) efter de nord- och sydamerikanska frihetskrigen och självständighetsförklaringarna och den haitiska revolutionen hundra år tidigare, och upproret utgjorde startskottet på början till slutet för både Brittiska imperiet och för alla de övriga västerländska imperierna även om det skulle ta ytterligare 80 år innan engelsmännen lämnade sin sista stora koloni (Hong Kong 1997). Efter att IRA lyckades driva ut britterna och upprätta Saorstát Éireann 1922 spred sig de antikoloniala idéerna, rörelserna och upproren sedan som en präriebrand till kolonierna i Mellanöstern, Afrika och Asien.

Det finns flera anekdoter om hur några av de kommande antikoloniala revolutionärerna och postkoloniala ledarna i det som senare kom att bli Tredje världen (bl a Ho Chi Minh) emottog nyheten om Påskupproret med glädje och följde IRA:s efterföljande väpnade kamp mot engelsmännen med stort intresse när de i egenskap av s k nyanlända invandrare i imperiemetropoler som London och Paris stod och diskade i något restaurangkök, städade ett hotell, putsade skor eller bara ”drev runt” på caféer och barer och sökte jobb. Och idag skriver Björn Tjällén om att även en finländare och en hittills ännu okänd svensk också deltog i Påskupproret på den irländska sidan – gissningsvis var de båda socialistiska sjömän som råkade befinna sig i Dublin just under påskhelgen 1916. Många irländare kom för övrigt att delta i den antikoloniala kampen i andra kolonier såsom exempelvis i Indien och även i Korea och Kina mot Japan.

http://www.svd.se/finnen-svensken-och-irlands-uppror/om/kultur:under-strecket