Näringslivets fond – finansiär av delar av den svenska extremhögern

Bra att Greider påminner om att Näringslivets fond sedan dess grundande 1940 har givit stöd åt och finansierat delar av den svenska extremhögern:

http://www.etc.se/ledare/overklassnazismen-ar-den-farligaste-nazismen

På 1940- och 50-talen stöttade fonden tidskriften OBS! och dess radikalkonservativa redaktörer Arvid Fredborg och Gunnar Unger och 1948 hade fascistiska Sveriges nationella förbunds Dagsposten ekonomiska problem varvid partimedlemmen generalmajor Rickman von der Lancken skrev till den förmögne Svante Påhlsson på Rottneros i Värmland och bad om hjälp att få kontakt med de toppar inom näringslivet som kunde tänkas stödja tidningen. Påhlsson hänvisade honom bl a till disponent Tore Hedin i Örebro och disponent Erik Scharin i Skellefteå vilka tidigare hade stöttat Dagsposten liksom till disponent Nils Danielsen, ordförande för Sveriges industriförbund, idag Svenskt näringsliv, som i sin tur hänvisade denne till just Näringslivets fond.

Under Kalla krigets sista intensiva decennier när den svenska borgerligheten gick till offensiv på allvar mot den socialdemokratiska ”förmyndarstaten” och 70-talsvänstern var det fonden som finansierade grundandet av både Timbro och Ratio och på 1980-talet låg fonden bakom grundandet av Den nya välfärden som blev Ny demokratis tankesmedja och som idag står nära SD.

Sedan var det märkligt nog vår nuvarande statsminister Stefan Löfvens biologiska morfar (Löfven är då adopterad) som räddade Dagsposten och därmed den svenska extremhögerns ”finaste” och mest ”överklassiga” organ när Typografförbundet bestämde sig för att en gång för alla se till att tidningen skulle gå under i juli 1945 genom att utlysa en bojkott som var så effektiv att inte en enda typograf stannade kvar på Dagspostens tryckeri AB Valkyrian och skötte den tryckpress som tyskarna hade exproprierat från franska L’Humanité och skänkt till de svenska ”överklassnazisterna” i Sveriges nationella förbund.

Den ende typograf i hela huvudstadsregionen som fortfarande var nazist i juli 1945 var Löfvens biologiska mors far Ludvig som var den ende som arbetade kvar på lindholmspartiets tryckeri AB Grundstenen (och även såg till att Löfvens biologiska mor skrevs in i partiet). I juli 1945 var Sveriges nationella förbund på väg att ge upp utgivningen av Dagsposten – dess redaktion bestående av ren överklass, flera med doktorsgrad, alla klädda i anno dazumal-stil och på alla sätt och vis med tummen mitt i hand, kunde helt enkelt inte hantera de franska kommunisternas gamla tryckpress.

Till slut dök Ludvig upp som en räddande ängel och fick därefter anställning vid AB Valkyrian samtidigt som han fortsatte att arbeta för AB Grundstenen, och han räddade därmed Dagsposten från att gå under tillsammans med de pengar från näringslivet som tillkom några år senare och inte minst de gåvor som ständigt inflöt från ett försvarligt antal adelsmän och adelsänkor på landets stora slott och palats vilka i vissa fall fortsatte att finansiera den svenska extremhögern långt in på 1980-talet (såsom bl a Vera Sager på Sagerska palatset, d v s vår nuvarande statsministerbostad, som betalade in pengar till bl a Nysvenska rörelsen så sent som på 1980-talet).