Ojämställdheten bland pensionärer större i Norrort än i Söderort

Det är ytterst sällan som de proletära ”blattekommunerna” i huvudstadsregionen såsom Botkyrka, Södertälje, Haninge, Sigtuna, Huddinge, Norrtälje och Nynäshamn framstår i ”bra dager” i siffrornas och statistikens värld (som då också är de materiella kropparnas och samhällets värld, då varje siffra ju s a s motsvaras av en levande organisk människokropp) liksom att det är ytterst sällan som borgerliga ”svennekommuner” som Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka, Vaxholm, Ekerö och Sollentuna framstår i ”dålig dager” i siffrornas och statistikens värld men vad gäller ojämställdheten i pensionärernas värld så är situationen faktiskt ”omvänd” och ”omkastad”.

Nu beror det så klart på att särskilt i de äldre generationerna bland de majoritetssvenska socialgrupp ett:arna och övre skikten så var det vanligt att kvinnorna var hemmafruar alternativt arbetade deltid (detta är då inte lika utpräglat bland de majoritetssvenska kvinnorna som fick uppleva ”68-revolutionen” – därefter exploderade då de majoritetssvenska kvinnornas förvärvsfrekvens) medan pensionerna samtidigt är de lägsta rakt av i de förstnämnda kommunerna där särskilt de minoritetssvenska kvinnorna och männen är fattiga rakt av (och detta tyvärr i alltför många fall vare sig de är pensionärer eller ej – d v s en hel del utomeuropeisk bakgrund-pensionärer i dessa kommuner kan tyvärr i alltför många fall uppvisa en högre inkomst än 20- och 30-åringarna med utomeuropeisk bakgrund).

Pensioner.jpg