Den svenska extremhögern har krävt repatriering av invandrare ända sedan 1924: Från Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet via SD och Svenskarnas parti till NMR

Den svenska extremhögern har ända sedan Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet bildades 1924 varit besatt av och fixerad vid att bestämma specifika ”repatrieringsår”, d v s ett visst år som sätts som gräns för utvisning och repatriering av en viss minoritet eller av alla flyktingar rakt av.

 

1924 krävde det första svenska nazistpartiet Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet att alla judar som invandrat efter 1914 skulle utvisas i ett partiprogram som f ö var radikalare i ”judefrågan” än det tyska nazistpartiets dito och fram tills 1999 krävde SD i sitt partiprogram att alla flyktingar som ankommit till Sverige efter 1970 skulle repatrieras för att försäkra sig om att inte utvisa alltför många nordiska och europeiska invandrare och för att täcka in flertalet utomeuropéer. Internt inom SD kallades detta krav f ö för ”70-regeln”.

 

Det numera nedlagda Svenskarnas parti flyttade av okänd anledning fram detta ”repatrieringsår” till 1975 trots att partiet i andra avseenden var radikalare än 1990-talets SD, och vilket då ”missade” den första vågen latinamerikanska flyktingar från både Chile och Uruguay liksom de första turkarna, syrianerna och assyrierna och även de s k ugandaindierna och ett försvarligt antal adopterade från Asien, Afrika och Latinamerika. Idag driver Nordiska motståndsrörelsen fortfarande samma krav, d v s repatriering av alla flyktinginvandrare som ankommit till landet efter 1975.

10343676_10153533632645847_7558018276667822065_n.jpg