De majoritetssvenska ekonomerna monopoliserar toppjobben inom yrkeskåren medan utomeuropéerna uppvisar katastrofsiffror

För alla ekonomer och/eller för alla som är intresserade av hur det går för landets ca 100 000 ekonomer i s k produktiv ålder liksom för alla som är engagerade i det nya Sverige = ett nytt heterogent Sverige präglat av utpräglad demografisk mångfald som är allra bäst i klassen på att i retorikens, lagarnas och policytexternas värld skydda fr a utomeuropéer från diskriminering men också ett nytt ojämlikt Sverige präglat av statistisk segregation och som är allra sämst i klassen på att ge fr a utomeuropéer jobb:
 
Och trist (av mig och även för mig, d v s nedanstående siffror är verkligen inget som gläder mig på något sätt) att än en gång och för femtielfte gången behöva ”hänga ut” och ”out:a” landets utomeuropéer som fullständigt ”misslyckade” och marginaliserade liksom att behöva ”höja upp” och ”boast:a” de infödda majoritetssvenskarna som extremt framgångsrika karriärklättrande höginkomsttagare och närmast som varande övermänskliga supermänniskor, men så ser det tyvärr ut även bland landets alla ekonomer liksom bland vilka andra yrken som helst i dagens Sverige och särskilt i SACO-världen och bland TCO:s övre skikt.
 
Detta är då den kritik som jag ofta får från särskilt minoritetssvenskar och antirasister, d v s att det knappast hjälper utomeuropéerna att just ”hänga ut” att det går så katastrofalt illa för utomeuropéerna just i Sverige (d v s jämfört med alla andra västländer där det proportionellt sett går betydligt bättre för utomeuropéerna) och att det är oetiskt att ”boast:a” majoritetssvenskarna och om och om igen framhålla att nästan alla majoritetssvenskar har jobb, att mycket höga procentsiffror av alla majoritetssvenskar är chefer (uppemot 15% av alla majoritetssvenskar är idag chefer) och att majoritetssvenskarna idag uppvisar mycket höga löner (kring en tredjedel av alla majoritetssvenskar tjänar idag 42 000 kr i månaden eller mer).
 
Och som vanligt är det tyvärr som allra värst bland akademikeryrkena och inom offentlig sektor medan det omvänt ser bäst ut (även om det handlar om rena katastrofsiffror även där) inom LO-kollektivet och bland arbetaryrkena och inom den privata sektorn:
 
År 2013 fanns det runt 100 000 civilekonomer mellan 25-64 år på den svenska arbetsmarknaden vare sig de arbetade som ekonomer eller arbetade överhuvudtaget och oavsett vad de arbetade med.
 
Arbetslösheten bland ekonomer födda utanför Europa låg år 2013 på närmare 20% medan den var lägre än 3% bland de inrikes födda ekonomerna.
 
Inget tyder tyvärr på att det har blivit bättre sedan 2013: Sannolikt har arbetslösheten minskat till än lägre rekordnivåer idag bland de infödda majoritetssvenska ekonomerna p g a den rådande högkonjunkturen (möjligen ligger arbetslösheten på 2-2,5% bland majoritetssvenskarna) medan den lika sannolikt är på väg uppåt mot nya höga rekordnivåer bland landets ekonomer födda utanför Europa trots den rådande högkonjunkturen (möjligen talar vi om en arbetslöshet på 20-25% bland utomeuropéerna).
 
Bland ekonomer födda utanför Europa var arbetslösheten dessutom högst i de yngre åldersgrupperna: 23,2% av alla ekonomer födda utanför Europa i åldersgruppen 25-29 år var arbetslösa år 2013. Bland ekonomer födda i Norden utom Sverige var arbetslösheten omvänt i stället som störst i det äldre åldersspannet 60-64 år – 6,8%. Bland de inrikes födda var skillnaderna mellan åldersgrupperna små. Med andra ord ord är risken ytterst liten att vara eller att bli arbetslös som nyutexaminerad ung vuxen majoritetssvensk ekonom medan risken omvänt är mycket hög att vara eller att bli arbetslös som nyutexaminerad ung vuxen utomeuropeisk ekonom.
 
Lönegapet mellan utrikes och inrikes födda civilekonomer mellan 2008-2012 uppgick vidare till hela 24%, d v s i genomsnitt har utrikes födda civilekonomer 76% av de inrikes födda civilekonomernas lön. Lönegapet är som störst inom kommuner och privat sektor och självklart är lönegapet som allra störst (för att inte säga rent ut sagt gigantiskt) mellan majoritetssvenska och utomeuropeiska ekonomer.
 
År 2012 var 8,9% av de utrikes födda ekonomerna och osannolika 19,6% av de inrikes födda ekonomerna chefer. Bland de civilekonomer som är födda utanför Europa var dock andelen chefer betydligt lägre – ej mer än 6,4% av de utomeuropeiska ekonomerna var chefer.
 
Skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas befattningar är som störst inom den kommunala sektorn där endast 4% av de utrikes födda har en chefsbefattning. Generellt sett är det mycket få bland de utrikes födda som har en högre befattning inom kommunal sektor överhuvudtaget. I stället har hela 65% av de utrikes födda civilekonomerna en befattning på lägre nivå i den kommunala sektorn och siffran är än högre bland de utomeuropeiska ekonomerna.
 
Bland de civilekonomer som är födda utanför Europa har totalt 61% en befattning på lägre nivå jämfört med 37% bland de inrikes födda civilekonomerna.
 
Nästan 55% av de inrikes födda manliga civilekonomerna arbetar inom en yrkeskategori som har en hög eller mycket hög status och som genererar en hög eller mycket hög månadslön såsom revisorer, övriga företagsekonomer, ekonomichefer, administrativa chefer, banktjänstemän och kreditrådgivare, företagssäljare, och VD:ar och verkschefer jämfört med 32,1% bland utrikes födda manliga civilekonomer. Bland inrikes födda manliga civilekonomer är hela tre av de tio vanligaste yrkeskategorierna olika typer av chefsbefattningar.
 
Bland utrikes födda män finns dock inte någon chefsbefattning med alls på listan över de vanligaste yrkeskategorierna och det femte mest vanliga yrket bland utrikes födda män som är civilekonomer är hotell- och kontorsstädare. Särskilt de manliga ekonomerna som är födda utanför Europa är kraftigt överrepresenterade bland LO-yrkenas lägsta skikt såsom inom städsektorn medan det går betydligt bättre för de manliga ekonomerna som är födda i Norden utom Sverige.
 
Drygt 60% av de inrikes födda kvinnorna arbetar inom en yrkeskategori som har en hög eller mycket hög status och som genererar en hög eller mycket hög månadslön jämfört med 43,6% bland de utrikes födda kvinnliga civilekonomerna. Det näst vanligaste yrket bland de utrikes födda kvinnliga civilekonomerna är i stället hotell- och kontorsstädare, det sjätte vanligaste yrket är vårdbiträde och på nionde plats undersköterska. Särskilt de kvinnliga ekonomerna som är födda utanför Europa är kraftigt överrepresenterade bland LO-yrkenas lägsta skikt såsom inom städsektorn och bland vård- och omsorgssektorns lägsta befattningar medan det går betydligt bättre för de kvinnliga ekonomerna som är födda i Norden utom Sverige.
 
Slutligen – hela 46% av de utrikes födda kvinnorna som är utbildade ekonomer och hela 43% av de utrikes födda männen som är utbildade ekonomer har inte ett jobb som de är utbildade för i de fall de har ett jobb överhuvudtaget:
 
Bland männen är det många som arbetar som framför allt hotellstädare och taxichaufförer och många av kvinnorna är vårdbiträden, personliga assistenter och likaså hotellstädare. I båda fallen gäller detta särskilt de utomeuropeiskt födda ekonomerna medan det går betydligt bättre för ekonomerna som är födda i Norden utom Sverige.
 
Så sammanfattningsvis monopoliserar både de majoritetssvenska männen och kvinnorna som är ekonomer landets toppjobb inom denna yrkeskår och de allra flesta majoritetssvenskar som är ekonomer har höga eller mycket höga löner. Samtidigt säger det så klart ingenting om de är lyckliga eller ej – även en manlig utomeuropeisk civilekonom som kör taxi, är busschaufför eller städar hotellrum eller en kvinnlig utomeuropeisk civilekonom som är vårdbiträde, personlig assistent eller städar kontor kan naturligtvis få ett bra liv ändå och vara lycklig medan en manlig majoritetssvensk ekonom som är VD eller verkschef eller en kvinnlig majoritetssvensk ekonom som är revisor eller ekonomichef självklart ej nödvändigtvis behöver må bra och ha ett bra liv.

Arbetslösa.jpg