Om köns(o)balansen bland landets invandrargrupper

Bland landets alla invandrargrupper är det ytterst få som uppvisar en ”normal” könsbalans, d v s antingen är det fler män än ”normalt” eller så är det fler kvinnor än ”normalt” som har invandrat till Sverige och som bor och befinner sig här i landet.
 
I huvudsak dominerar männen från västerländska engelsktalande länder, d v s från Storbritannien och Brittiska imperiets alla vita och kristna f d kolonier och bosättarstater såsom t ex Irland, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och även Sydafrika och likaså dominerar männen från Spanien och det gamla Spanska imperiets alla bosättarstater, d v s Latinamerika från Mexiko i norr till Chile och Argentina i söder. Männen dominerar vidare också från Karibien. Till exempel är 66,02% av alla britter i Sverige män liksom 62,54% av alla jamaicanska män.
 
Män dominerar likaså från subsahariska Afrika även om ”könsobalansen” inte är lika extrem vad gäller alla länder i subsahariska Afrika liksom bland invandrargrupperna från Mellanöstern, d v s från Nordafrika och Västasien, liksom även från Sydeuropa. Till exempel är 67,64% av alla libyer i Sverige män liksom 62,94% av alla italienare.
 
Omvänt är den ”onormala” kvinnodominansen kraftig bland vissa länder i Östeuropa men långt ifrån alla och framför allt är kvinnodominansen mycket kraftig eller t o m extrem bland invandrargrupperna från Sydasien och framför allt från Nordostasien och Sydostasien. Till exempel är 65,95% av alla ryssar i Sverige kvinnor liksom 78,24% av alla thailändare, 77,37% av alla filippiner, 71,41% av alla japaner, 64,16% av alla taiwaneser och 60,59% av alla sydkoreaner.
 
Med risk för att vara könsstereotyp så symboliseras de f d Brittiska och Spanska imperierna och fr a Angloamerika och Latinamerika liksom Oceanien av en man i Sverige och likaså är subsahariska Afrika en man liksom Karibien, Mellanöstern och Sydeuropa. Omvänt förkroppsligas delar av Östeuropa av en kvinna liksom Asien öster om Pakistan.
 
Dessa i många fall mycket extrema könsobalanser avspeglar i stort sett de hetereosexuella internationella, interkulturella och interrasiala intimrelationer som majoritetssvenskarna ingår i med människor från andra delar av världen: den vanligaste parkombinationen när en f d Brittiska imperiet-människa är involverad är en engelsktalande man och en majoritetssvensk kvinna, den vanligaste parkombinationen när en f d Spanska imperiet-människa är involverad är en spansktalande man och en majoritetssvensk kvinna, den vanligaste parkombinationen när en Mellanöstern- respektive Sydeuropa-människa är involverad är en Mellanöstern- respektive Sydeuropa-man och en majoritetssvensk kvinna och den vanligaste parkombinationen när en både Karibien- respektive subsahariska Afrika-människa är involverad är en Karibien- respektive subsahariska Afrika-man och en majoritetssvensk kvinna medan den vanligaste parkombinationen när en Östeuropa-människa är involverad är en östeuropeisk kvinna och en majoritetssvensk man och den vanligaste parkombinationen när en Asien-människa är involverad är en asiatisk kvinna och en majoritetssvensk man.
 
För övrigt och slutligen så finns det mycket som tyder på att av alla västerländska ”folkslag” på jorden så är det majoritetssvenskarna som ingår i intimrelationer med utrikes födda och icke-majoritetssvenskar allra mest rent proportionellt och statistiskt-demografiskt sett på samma sätt som att majoritetssvenskarna är det västerländska ”folkslag” i världen som ojämförligt och återigen proportionellt och statistiskt-demografiskt sett har adopterat flest utrikes födda barn. ”Beviset” för detta påstående är då att de ”blandade” är fler än ”andrageneration:arna” just i Sverige, vilket torde vara unikt i ett panvästerländskt perspektiv: Av alla invånare i landet som är inrikes födda och som har utländsk bakgrund är hela 58,66% ”blandade”, d v s de har en utrikes född och en majoritetssvensk förälder.