Regeringens utredare om surrogatmödraskap Eva Wendel Rosberg ljuger öppet om adopterades situation och om adoptionsforskningen

Utredningen om surrogatmödraskap som släpps idag föreslår att Sverige inte ska tillåta surrogatmödraskap trots att en stark opinion har krävt det. Regeringens utredare går därmed emot Statens medicinsk-etiska råd (och Torbjörn Tännsjö) som tidigare har slagit fast att surrogatmödraskap är en etiskt godtagbar reproduktionsmetod om surrogatmamman och de potentiella föräldrarna har en nära relation med varandra.

Däremot säger utredningen ja till att tillåta assisterad befruktning med enbart donerade könsceller. I Sverige har det hittills varit krav på att åtminstone en av föräldrarna ska ha en genetisk koppling till barnet och vilket utredningen menar har omöjliggjort för många ofrivilligt barnlösa singlar och hetero- och homosexuella par att kunna få barn. Utredningen föreslår därför att kravet på genetisk koppling avskaffas helt och att assisterad befruktning ska kunna utföras med ett donerat ägg och med donerade spermier eller med ett donerat befruktat ägg som inte har någon genetisk koppling till de blivande föräldrarna.

Detta innebär i praktiken att en ensamstående singelkvinna eller ett hetero- eller homosexuellt par som i framtiden vill genomgå assisterad befruktning och inte har möjlighet att använda sina egna ägg eller spermier kommer att få ett barn som ingen av dem är genetiskt relaterad till överhuvudtaget, d v s här finns en tydlig parallell till adoption som regeringens utredare Eva Wendel Rosberg också påpekar för SVT:

”Den forskning som finns på likartade förhållanden med donerade spermier eller donerade ägg och adoptioner visar att det generellt sett går bra för de här barnen och då ser vi inga risker för barnen.”

Att påstå att det går bra för alla barn som redan har tillkommit via assisterad befruktning och som har ankommit till landet för adoption är dock en flagrant lögn som helt och hållet åsidosätter den forskning som har visat på det motsatta.

Wendel Rosbergs uttalande är därmed en repris på den s k ”homoadoptionsutredningen” som för lite mer än tio år sedan drev igenom att även homosexuella ska få prövas som adoptivföräldrar bl a utifrån att utredningen kom fram till att det inte finns något som pekar på att det går sämre för adopterade än för icke-adopterade i samhället:

”Det har inte framkommit något i forskningen som tyder på att adopterade barns psykiska hälsa och sociala anpassning skiljer sig från andra barns.”

Visserligen är det så att den forskning om adoption som helt bygger på adoptivföräldrarna som informanter visar att adoption är en framgångssaga utan dess like och att adopterade mår lika bra som icke-adopterade om inte bättre (d v s när adoptivföräldrarna intervjuas) men den kvantitativa registerbaserade forskning som publicerats sedan 2000-talets början har visat på det rakt motsatta.

Nu väljer med andra ord ännu en svensk utredning att ignorera denna forskning och att ljuga om att det går lika bra för de barn som redan har tillkommit via assisterad befruktning och som har ankommit till landet för adoption som för andra barn som tillkommit utan assisterad befruktning och som inte är adopterade bara för att än en gång tillfredsställa vuxnas behov av barn och indirekt möjligen också för att få upp födelsetalen i landet.

Jag har all respekt för landets tiotusentals barnlösa singlar, heterosexuella par och inte minst homosexuella par och deras behov av att få reproducera sig men att nu börja tillåta assisterad befruktning utan någon genetisk koppling mellan barnet och föräldrarna på grundval av en flagrant lögn är inget annat än början på ännu ett sorgligt kapitel i det jättelika sociala experiment som stavas utlandsadoptioner och reproduktionstekniker och som alltid har drivits av vuxnas behov och aldrig av barnets bästa oavsett all radikal barnrättsretorik som just särskilt kännetecknar det officiella Sverige.