Sverige klarar inte den demografiska omställningen: Utrikes födda ingenjörers arbetslöshet är fortsatt hög

Det heter ofta och gärna att Sverige är ett land för ingenjörer och att svenskarna är ett folk av ingenjörer, d v s arvet från 1900-talets industri-Sverige gör att ingenjörsyrket fortfarande än idag värderas högre än något annat akademikeryrke och vilket bl a gör sig märkbart genom att ingenjörskåren traditionellt har varit dominerad av män, att ingenjörsyrket har varit ett ”klassklättraryrke” och att ingenjörslönerna alltid har varit höga jämfört med andra akademikeryrkens lönenivåer. Ingenjörsyrket kan därmed sägas utgöra ett slags ”SACO-Sverige” i miniformat och situationen inom yrket kan sägas vara ett slags lackmustest på situationen för hela Sverige.
 
Idag är ingenjörskåren liksom hela det svenska samhället en snabbt åldrande yrkesgrupp: Landets ca 120 000 ingenjörer uppvisar just nu en hög medelålder och har gjort så i flera år, en hög andel är över 55 år och de allra flesta av dessa är infödda majoritetssvenskar, och många har redan hunnit gå i pension under de senaste åren. Samtidigt är bristen på ingenjörer så skriande att hela 95% (SIC!) av de majoritetssvenska ingenjörerna förvärvsarbetar, endast 1% (SIC!) av landets majoritetssvenska ingenjörer är arbetslösa, lönenivån är högre än någonsin och år 2030 kommer Sverige att sakna uppemot 100 000 ingenjörer (SIC!).
 
Samtidigt finns det idag 10 000-tals ingenjörer bland landets utrikes födda, både bland de som har befunnit sig här i landet sedan många år tillbaka och bland de som har kommit under de senaste åren och därtill tillkommer 4500 unga vuxna ”andrageneration:are” som också numera är ingenjörer. Totalt är 17% av landets ingenjörer i arbetsför ålder utrikes födda men samtidigt utgör de tyvärr osannolika 65% av alla arbetslösa ingenjörer och overkliga 54% av alla ingenjörer som helt står utanför arbetsmarknaden. För ingenjörer som invandrat mellan 2008-12 är arbetslösheten exempelvis hela 40% eller 2,5 gånger högre än vad den är inom ingenjörskåren i stort.
 
Vidare hittas tusentals av de utrikes födda ingenjörerna som överhuvudtaget har ett jobb tyvärr inom yrken och befattningar som de är överkvalificerade och överutbildade för, d v s inom LO- och TCO-kollektiven och tyvärr, särskilt och inte minst inom LO-yrkena. Samtidigt har andelen majoritetssvenska ingenjörer bland de nyutexaminerade unga vuxna gått ned kraftigt samtidigt som andelen med utländsk bakgrund omvänt har ökat kraftigt bland de nyutexaminerade unga vuxna ingenjörerna men tyvärr är deras framtid kanske inte särskilt ljus mot bakgrund av ovanstående siffror.
 
Ekvationen går m a o helt enkelt inte ihop vad gäller den demografiska utmaningen för ingenjörsyrket trots enorma pensionsavgångar och en pågående högkonjunktur, och situationen för den svenska ingenjörskåren är därmed tyvärr en alltför övertydlig symbol för situationen för hela det svenska samhället.
 
Hjulen snurrar just nu som aldrig förr, som det heter, d v s landets invånare med utländsk bakgrund står inför ett s k guldläge och särskilt gäller det akademikeryrkena p g a de stora pensionsavgångarna av högutbildade majoritetssvenskar och inte minst det fortfarande högst värderade akademikeryrket i landet, d v s ingenjörsyrket. Dessutom minskar andelen majoritetssvenskar i ålderskohorterna som sammantaget utgör unga vuxna-kategorin men trots detta fortsätter de högutbildade majoritetssvenskarna att i det närmaste helt och hållet monopolisera de högbetalda jobben och fortsätta att rekrytera andra majoritetssvenskar genom blodsband och släktskap, och kontakter och nätverk och en kvardröjande internaliserad och kanske inte alltid särskilt medveten ”homogenitetsnorm” som troligen går tillbaka till 1900-talets rastänkande.