Om de svenska tändsticksaskarna: Sverige var världens största producent och distributör av visuella rasstereotyper

Sitter just nu ”på förekommen anledning” och skriver om rasstereotyper om asiater (än en gång), och påminns om att den absolut största producenten och distributören av visuella rasstereotyper och koloniala motiv mellan ca 1871-1939, d v s just under den s k högimperialismen (som vi européer ju smått romantiskt också känner som la belle époque) när Europa i praktiken dominerade hela planeten och hela mänskligheten och innan internets och televisionens tid liksom innan färgfotografiets och färgfilmens genombrott, var de svenska tändsticksaskarna som under dessa decennier såldes i många miljarder exemplar över hela världen (exempelvis kunde bara under ett enda dygn 2 500 000 askar produceras för export redan kring förra sekelskiftet), och vilka vi idag kanske fr a (och med rätta) associerar till Ivar Kreuger och till det ännu existerande företaget Swedish Match.

efemar_7etikett_27Unknown.jpeg

Detta absolut unika och ”ovärderliga” svenska bidrag till både skapandet och designandet av rasstereotyper av alla de slag (som förestods av åtskilliga svenska tecknare och konstnärer vilka var anställda för att framställa dessa) liksom än mer till den svenska massproduktionen och den närmast ofattbara svenska massdistributionen av dessa askar till världens alla länder och folk under Europas ”guldålder” har mig veterligen ingen uppmärksammat annat än att det visserligen är välkänt sedan länge att det är en specifik svensk hobby att samla på just dessa svenskproducerade tändsticksaskar (vilket jag f ö själv har gjort en gång i tiden) då det samtidigt ju onekligen är ganska smickrande att som svensk än idag hitta dessa tändsticksaskar runtom i världen: Loppmarknaderna och antikhandlarna i Shanghai, i Istanbul, i New York, i Paris, i Sankt Petersburg och i Rom erbjuder och säljer exempelvis (och naturligtvis) än idag gamla svenska tändsticksaskar.

Britterna må ha haft sina Pear’s Soap-tvålar som visserligen såldes världen över i åtskilliga mängder med ofta mycket grova rasstereotypers hjälp och fransmännen må ha haft sin Banania-chokladdryck som likaså exporterades till många länder med hjälp av rasstereotyper men inget lands varor och företag kan omöjligt slå de svenska tändsticksaskarna och Swedish Match vad gäller spridningen av de visuella rasstereotyperna under en period när i stort sett hela världen ersatte det gamla bruket av stål, flinta och fnöske och vande sig vid och övergick till att köpa svenska tändsticksaskar och bruka svenska tändstickor.

 
Namnlöst

Månne är det just detta svenska (kommersiella och visuella) kulturarv av rasstereotyper som spökar i alla de debatter om rasstereotyper som har utspelat sig under 2010-talet?

223348473_dc0acca8-a8c4-4915-af37-1720d991ad68.jpg223242553_72f2ca33-6209-409c-bdc9-2d65757d53e1.jpg