Stockholm håller på att gå isär: Ras och klass har flutit samman på ett närmast helt och hållet sömlöst sätt

Efter Malmökommissionens rapporter och Göteborgs stads gapminder-rapporter har nu Stockholms stads hållbarhetskommissions första rapport publicerats i veckan, och fram träder en huvudstad som håller på att gå isär och där ras och klass har flutit samman på ett närmast helt och hållet sömlöst sätt:

Infödda majoritetssvenskar tillsammans med de nordiska, europeiska och västerländska invandrarna och deras barn och efterkommande har det bättre och är mer ekonomiskt välmående i Stockholm än någon annanstans i landet utifrån sådana statistiska mått och utfall som hälsa, förvärvsfrekvens, inkomstnivå, skolresultat, valdeltagande o s v. Omvänt så uppvisar Stockholms stads invånare med utomeuropeisk bakgrund generellt rena katastrofsiffror vad gäller ohälsotal och dålig tandhälsa, fattigdomsnivåer och bidragsberoende, arbetslöshet och låga inkomster samt skolresultat och utbildningsnivåer.

Den ohälsotalskarta som hittas i rapporten är tyvärr alltför avslöjande vad gäller att ”peka ut” de områden och stadsdelar i Stockholm som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund.

Sthlm.jpg

Både den allmänna fysiska och psykiska hälsan och tandhälsan är dålig eller mycket dålig i exempelvis Järvaområdets 6 stadsdelar liksom i Hässelby Gård, längs hela röda linjen mellan Bredäng och Vårberg liksom i Rågsved, Hagsätra, Östberga, Farsta Strand och Hökarängen. Endast någon enstaka procent av 3-åringarna har exempelvis kariesskadade tänder i Älvsjö, Bromma och på Kungsholmen jämfört med 3-åringarna i exempelvis Rinkeby, Kista och Tensta där det tyvärr handlar om tvåsiffriga tal.

Ohälsotalsstatistiken kan också översättas i medellivslängd – idag skiljer det hela 8 år i medellivslängd mellan kvinnorna på Östermalm och männen i Skärholmen.

Vad gäller barnfattigdomen så är skillnaderna likaledes enorma: uppemot 30-40% av alla barnhushåll är fattiga i exempelvis Hässelby Gård medan endast någon enstaka procent av barnhushållen är fattiga i exempelvis Södra Ängby, och samma typ av skillnader föreligger vad gäller de helt och hållet bidragsberoende hushållen. Och medan 90-95% av alla barn och ungdomar i exempelvis Bromma, Älvsjö, Hägersten-Liljeholmen och på Norrmalm går ut 9:an med gymnasiebehörighet så handlar det om ej mer än 60% som gör det i flera av stadsdelarna i Järvaområdet.

Vad gäller arbetsmarknadsstatistiken så förvärvsarbetar uppemot 85-88% i ett flertal majoritetsdominerade områden medan ej mer än 45-55% gör det i flera minoritetsdominerade stadsdelar. Och medan ungdomsarbetslösheten ligger på runt 2% på Södermalm så handlar det om tvåsiffriga procenttal i bl a Skärholmen.

Medelinkomsten för invånarna i innerstadens stadsdelar har ökat med osannolika 64% sedan 1990-talet medan den i princip har stått still eller har ökat med ynka 1% i områden som Skärholmen. I Södra Ängby ligger medeårslinkomsten exempelvis på 560 000 kr motsvarande en medelmånadsinkomst på ca 47 000 kr medan den ligger på 127 000 kr motsvarande en medelmånadsinkomst på ca 11 000 kr i Rinkeby.

De nyanlända uppvisar de lägsta sysselsättningssiffrorna men även efter 9 års vistelse i staden arbetar ändå inte mer än 63% av de utrikesfödda, och bland de utrikesfödda med utomeuropeisk bakgrund är denna procentsiffra än lägre.

Vad gäller utbildningsnivåer så är kring 80-90% av invånarna i exempelvis Ålsten och Södra Ängby högutbildade medan endast 20-30% av invånarna i bl a Rinkeby och Husby är det. Av huvudstadens 57 000 invånare som är kortutbildade är i stort sett hälften utlandsfödda och majoriteten har utländsk bakgrund (d v s inklusive ”andrageneration:arna) och merparten har tyvärr utomeuropeisk bakgrund, och medan endast 4% av de svenskfödda kortutbildade har en förgymnasial utbildning som är kortare än 9 år så handlar det om i stort sett hälften som har det bland de utrikesfödda.

Vad gäller valdeltagande så röstar exempelvis uppåt 95% av de röstberättigade i områden som Ålsten medan endast 40% röstar i stadsdelar som Rinkeby.

Tilliten till grannarna och till invånarna i den egna stadsdelen liksom känslan av trygghet i det egna området är extremt hög i exempelvis innerstaden, endast 2-3% saknar där tillit till andra i det egna bostadsområdet och känner sig otrygga medan över 30% saknar tillit till grannarna och till andra invånare i området och känner sig otrygga i exempelvis Kista och Rinkeby.

Rikets huvudstad kommer bara inom 4-5 år att vara en miljonstad, och om 4-5 år kommer uppemot 45-50% av alla stockholmare att ha någon form av utländsk bakgrund, och andelen invånare i Stockholms stad med någon form av utomeuropeisk bakgrund kommer då att närma sig 25%.

Samtidigt blir de majoritetssvenska stockholmarna allt äldre: I villa- och radhusområdena liksom i innerstadens stadsdelar och i närförorterna och i Söder om Söder-stadsdelarna är majoritetssvenskarnas och de nordiska och europeiska invandrarnas medelålder idag långt högre än vad den är i de stadsdelar som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund där den omvänt är mycket låg.

Trots att Stockholm utan konkurrens är landets mest ekonomiskt framgångsrika kommun så kommer även huvudstaden m a o att behöva lösa den till synes olösliga demografiska ekvationen som hela landet brottas med just nu:

En majoritetssvensk befolkning som bara blir allt äldre och med en växande andel majoritetssvenskar som vare sig är i produktiv och arbetsför ålder eller i fertil och reproduktiv ålder längre (samtidigt som långt över hälften av de majoritetssvenska stockholmarna är miljonärer flera gånger om) kontra en mycket ung minoritetssvensk befolkning som i huvudsak både är i arbetsför och fertil ålder men som fortsätter att bo och leva segregerat och att vara fattig och marginaliserad och vars barn och ungdomar fortsätter att uppvisa dåliga skolresultat.