Sverige är fortsatt statt i rasligt fritt fall

Sverige är fortsatt statt i rasligt fritt fall och allt tal om att botten är nådd nu och att det bara kan bli bättre fr o m nu vad gäller rassegmenteringen på arbetsmarknaden och den massiva proletariseringen och prekariatiseringen av landets icke-vita invånare (liksom vad gäller rassegregationen inom bostadssektorn) som jag själv sprider omkring mig i olika sammanhang (d v s jag gör mig helt enkelt skyldig till ogrundade optimistiska analyser vilka uppenbarligen är präglade av ett alltför stort önsketänkande) verkar tyvärr inte stämma, d v s det fortsätter bara att bli värre vad gäller de astronomiska och monstruösa skillnaderna i levnadsvillkor (och i hushålls- och privatekonomisammanhang) mellan landets majoritetssvenskar och landets icke-vita invånare – en skillnad som översatt i proportioner, överrisker och oddskvoter är större och värre i Sverige än i något annat västland just nu vad gäller alla typer av jämförelser mellan majoritetsbefolkningen och landets invånare med utomeuropeisk bakgrund.

Idag är över 20% av samtliga utrikes födda arbetssökande att jämföra med 3,5% bland majoritetssvenskarna, och vilket innebär en överrepresentation som motsvarar ofattbara 600%. Än mer ofattbart, overkligt och osannolikt liksom obehagligt, oroande och orimligt är det att enbart den öppna och officiella arbetslöshetssiffran bland invånare födda i Afrika och Asien är vansinniga 700-900 procent högre än bland majoritetssvenskarna, d v s över 30% respektive uppemot 25%. Dessutom minskar andelen arbetslösa majoritetssvenskar stadigt just nu p g a den rådande högkonjunkturen medan andelen arbetssökande födda i Afrika och Asien står still eller ökar samtidigt som mycket höga procentandelar av totalbefolkningen med bakgrund i Afrika och Asien inkluderande både de som har invandrat och deras barn och efterkommande, d v s den s k ”andra generationen”, står helt utanför den svenska arbetsmarknaden överhuvudtaget. Rakt av ligger sysselsättningsgraden bland invånare födda i Afrika och Asien på 49% respektive 54% och den är så låg som 27,3% respektive 34% bland de som endast har förgymnasial utbildning inom dessa båda grupper, och vilket tyvärr är en mycket stor andel som dessutom växer stadigt inom dessa båda befolkningssegment då alltför många slås ut redan i grundskolan och aldrig vare sig lyckas ta sig in på eller slutföra gymnasiestudierna.

Samtidigt är landets invånare med bakgrund i Afrika och Asien en mycket ung befolkning: ej mer än 7 respektive 11% är exempelvis mellan 55-64 år gamla, medan medelåldern bland invånare födda i Norden vilka i stort sett åldersmässigt motsvarar majoritetsbefolkningen närmar sig 49 år, och de befolkningssegment som ökar mest i befolkningen i stort är just invånare med bakgrund i Afrika och Asien medan alla andra befolkningssegment står still eller minskar i antal. År 2005 fanns det uppemot en kvarts miljon invånare i arbetsför ålder i landet (16-64 år) som var födda i Asien men idag har den siffran närmare fördubblats och faktum är att Sveriges snabbast växande befolkningssegment (mätt i årlig procentuell befolkningsökning) just nu är afrosvenskar oavsett bakgrund medan andelen arbetsföra invånare med bakgrund i Sverige och i Norden stadigt minskar för varje år som går p g a de de senaste tio årens enorma pensionsavgångar. Idag är nästan 80% av samtliga invånare födda i Afrika under 45 år gamla liksom nästan 70% av samtliga invånare i landet födda i Asien och 60% av samtliga invånare i landet födda i Sydamerika.

Någon gång inom en snar framtid, och kanske redan i år (ja kanske redan just nu, d v s i skrivande stund), kommer ”ekvationen” helt enkelt inte att gå ihop längre: En allt äldre liksom en allt rikare och en alltmer välmående och förmögen majoritetsbefolkning kontra en fattig och marginaliserad icke-vit befolkning som dessutom är extremt ung och dessutom ökar i antal kan inte existera sida vid sida inom samma samhälle utan att något måste göras och utan att något kommer att hända, och vi kan alla bara hoppas på att det som görs och det som händer inte blir alltför destruktivt.