Svenska staten hänvisar till senmedeltidens birkarlar för att hävda sin (koloniala) rätt gentemot Girjas sameby

I slutpläderingen i målet mellan svenska staten och Girjas sameby menar staten att samerna inte kan hävda att de är den historiska majoritetsbefolkningen i området utifrån den officiella och etablerade historieskrivningen (d v s historien om Norrland): Inom samebyns område och i stora delar av Norrland har det också sedan länge bott olika finsktalande grupper och även, vilket svenska staten understryker, s k birkarlar och lappfogdar, d v s den förmoderna svenska statens föregångare som handlade med och drev in skatt bland samerna.

Det är m a o absolut sant att det folkslag som vi idag kallar svenskarna också har en lång historia av fysisk närvaro bakom sig i Norrland (det finns t ex runstenar ända upp mot Jämtland och ruiner av gamla ”riddarborgar” ända upp mot Hälsingland) men det blir både ironiskt och cyniskt för att inte säga rentav illvilligt och grymt av svenska staten att hänvisa till denna närvaro i en rättegång som betyder så mycket för inte bara Girjas sameby utan i praktiken för alla de övriga samebyarna om svenska staten vinner detta mål.

Det är kanske inte är förvånande att svenska staten fajtas med näbbar och klor för att upprätthålla kontrollen och jurisdiktionen över de enorma landmassorna i norra Sverige och sannolikt företräder och talar för merparten av majoritetssvenskarna i Norrlands inland som upplever sig vara ”marginaliserade” av samerna och därför ibland hyser rätt så rejält starka aggressioner mot desamma och det kanske inte är helt korrekt att tala om en regelrätt modern svensk kolonialpolitik i Norrland under senmedeltiden men det går ändå att dra en röd linje från det som började ske då och fram till dagens situation som på alla sätt och vis är genomkolonial.