Endast Sverige svenska feminister och antirasister har: Om det ”feministiska” och ”antirasistiska” RUT-avdraget

När det s k RUT-avdraget infördes 2007 hette det att det var i jämställdhetens och feminismens namn och för de heltidsarbetande kvinnornas skull (d v s i praktiken de majoritetssvenska kvinnorna vilka tillsammans med sina nordiska systrar arbetar mest i hela världen – OBS: naturligtvis är det inte på något sätt fel att den absoluta majoriteten av landets majoritetssvenska kvinnor idag har en fast heltidsanställning), och i det närmaste för att helt enkelt rädda och hålla ihop äktenskapen och relationerna inom det karriärsinriktade och för det nya postindustriella och kunskaps- och informationsbaserade samhället så (livs)viktiga SACO-skiktet och den s kreativa klassen som inte bara jobbar ständigt och jämt utan också envisas med skaffa tre barn (OBS: jag ljuger inte här – SCB har med siffror bevisat att de par i landet som har tre barn är kraftigt överrepresenterade inom SACO-kollektivet, d v s bland de högutbildade och bland de som har de högsta inkomsterna).

Nu hörs starka röster som kräver att taket i avdraget borde höjas och denna gång är det inte för jämställdhetens, feminismens och majoritetssvenskornas skull utan i antirasismens namn och för invånarnas med utomeuropeisk bakgrund skull som visserligen är extremt överrepresenterade inom servicesektorn (d v s kravet träffar s a s ”mitt i prick” – av samtliga invånare i landet med bakgrund i Afrika och Mellanöstern som överhuvudtaget har ett jobb så hittas hela 85% av dessa inom servicesektorn, d v s inom LO:s lägre skikt, och alltför många av dem har inte fast anställning och deltidsarbetar) och som enligt rätt så samstämmiga uppgifter faktiskt ”tjänar” på (d v s de hade inte haft ett jobb överhuvudtaget annars enligt de allra flesta av landets forskare och politiker) att hyras ut på tim- och dagsbasis (och i bästa fall på vecko- och månadsbasis, d v s de har helt enkelt blivit vår tids s k ”daglönare” – OBS: jag är så klart mycket väl medveten om att ”daglönare” är en nedsättande beteckning på de kroppsarbetare som hyrdes ut på tim- och dagsbasis och saknade fast anställning i det gamla jordbruks-Sverige, och vill så klart inte varken stigmatisera dagens invånare med utomeuropeisk bakgrund eller de gamla svenska ”daglönarna” som ju t o m stod utanför statarsystemet) via bemannings- och uthyrningsföretag vilka ofta (men absolut inte alltid) drivs av entreprenöriella majoritetssvenskar som verkar inom den vildvuxna och lukrativa hushållsnära tjänster- och servicesektorn.