Ny avhandling om den svenska transithandeln med afrikanska slavar på Saint-Barthélemy
Den svenska slavkolonin Saint-Barthélemy i Karibien har som alla vet endast blivit föremål för ett fåtal forskningsarbeten genom åren varav två (av verkligen endast en handfull) märkligt nog har (f d) högerextremister som författare bakom sig (OBS: troligen är detta bara en slump – jag tror s a s inte att högerextremister skulle hysa ett särskilt intresse för att studera den transatlantiska slavhandeln och slaverisamhällena och plantageekonomierna i de europeiska kolonierna i de båda Amerika).
Nu har i varje fall Victor Wilsons avhandling Commerce in disguise (Åbo akademi) utkommit som specifikt studerar hur Saint-Barthélemys hamnstad Gustavia användes som en frihamn för den paneuropeiska slavhandeln mellan 1793-1815. Wilson beräknar utifrån befintliga källor att omkring 8000 afrikanska slavar passerade genom den svenska hamnen mellan dessa år (d v s de såldes där av slavhandlarna till plantageägarna i fr a Karibien) och i avhandlingen hittas också listor över slavskepp som bar den svenska handelsflottans flagg, och vilka bara täcker de handelsfartyg som har lämnat spår efter sig i de skriftliga källorna. Med andra ord kan långt fler än 8000 slavar mycket väl ha passerat genom den svenska frihamnen och det har säkerligen funnits många fler svenskflaggade slavskepp än de som hittas i dokumenten.
Under den transatlantiska slavhandelns ”storhetstid” existerade då inte de nationalstater vi känner idag vilket bl a innebar att de svenska slavskeppen mycket väl kunde ha sjökaptener som var engelsmän och besättningsmän som inte bara var svenskar eller finländare utan också holländare, danskar, tyskar och portugiser. Svenskar och finländare kunde omvänt och samtidigt mycket väl arbeta som kaptener och sjömän på danska, spanska och franska slavskepp, och vilket åtskilliga också gjorde. Denna paneuropeiska ”soppa” var om möjligt ännu mer tydlig vad gäller ägandeförhållandena och de förmögna familjer som investerade i slavhandeln: Svenska familjenamn som Röhl, Hansen, Wernberg och Rejmers hittas tillsammans med europeiska entreprenörssläkter som Renault, Vaucrosson, Murphy, Daumas, Clarke, Elbers, Krafft, Chable och Thompson.
I Wilsons avhandling framkommer det bl a att när svenskarna tog över ön från fransmännen infördes det så effektiva svenska folkbokföringsregistret som också registrerade rastillhörighet såsom redan gjordes i Norrland där svenskar och samer hade särskiljts i folkbokföringsregistret ända sedan 1700-talets mitt, att Sverige administrerade ön via ett regelrätt Kolonialdepartement hemma i Stockholm, att det svenska N-ordet i huvudsak användes för att beteckna svarta slavar medan fria svarta sällan eller aldrig benämndes som N utan som fria ”kulörta” eller som fria ”färgade”, att den svenska slav- och koloniallagen var minst lika drakonisk, grym och brutal som motsvarande lagar i de danska, holländska, brittiska, franska, portugisiska och spanska kolonierna samt att öns svenska kolonialtjänstemän delvis kunde försörja sig genom att alla svarta som landsteg på den svenska ön enligt lag var tvungna att bevisa att de INTE var slavar, och kunde de inte det så fråntogs de alla sina kontanter och alla sina ägodelar som då tillkom den svenska kolonialadministrationen (och gissningsvis öppnade ju även denna regelrätta raslag upp för korruption).
Tobias Hübinette 