Vilken f d nazist och f d SS-soldat blev svensk ÖB efter kriget?

Idag fick jag återigen upp spåret efter den svenske efterkrigstids-ÖB som ska ha varit frivillig på tyskarnas sida under kriget: Detta är tredje gången jag ser denna uppgift nämnas, dock med flera års mellanrum – denna gång i en tysk högerextrem tidning från 2009 vari en tysk SS-veteran bosatt i den italiensktalande delen av Schweiz nostalgiskt skriver om sina svenska frontkamrater i Waffen-SS och omnämner just detta i förbifarten:

”Ein Oberstleutnant, der gegen die Bolschewisten kämpfte wurde sogar Generalstabschef des schwedischen Heeres.”

Redan kring år 2000 hittade jag ett brev i en f d ”överklassnazists” personarkiv där brevskrivaren skröt om att ”en av oss slutade till och med som ÖB” och jag har även hört om denna uppgift via en annan källa och därefter i många år gått och grunnat på vem det egentligen kan handla om.

Strax efter nyår träffade jag av en händelse dessutom Försvarets forskningsanstalts forskningschef och passade då på att fråga denne om vem det kan tänkas ha varit, men inte heller han sade sig veta vem det kunde handla om.

Länge trodde jag att det handlade om Stig Synnergren som var ÖB mellan 1970-78 samt medlem i högerextrema Svensk-Finlands vänner och undertecknare av ett upprop i fascistiska Fria Ord 1979 (tillsammans med bl a sådana otippade namn som Tage Lindbom, författaren Bo Setterlind och musikprofessorn Ingemar Liljefors), men jag har inte hittat några uppgifter om att Synnergren ska ha varit krigsfrivillig. Lennart Ljung, den som efterträdde Synnergren på ÖB-posten, var prenumerant på fascistiska Vägen Framåt 1941, men inte heller han var frivillig i Waffen-SS vad jag vet i alla fall.

Ljungs efterträdare Bengt Gustafsson, ÖB mellan 1986-94, var visserligen medlem i högerextrema Försvarsfrämjandet, men han är alltför ung för att ha kunnat vara med i kriget. Och Motalasonen Owe Wiktorin slutligen, ÖB mellan 1994-2000, föddes först under andra krigsåret även om han i och för sig var den som gav sverigedemokraten, överstelöjtnanten och forskaren Stellan Bojerud uppdraget åt och forskningsmedel för att undersöka förekomsten av nazister inom den svenska officerskåren. Wiktorins forskningsmedel använde den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Bojerud sedan för att polemisera hårt mot mig i den bok som hans forskningsprojekt resulterade i.

De svenska överstelöjtnanter som jag har koll på och vilka har varit medlemmar i olika högerextrema organisationer är då följande, men ingen av dem blev vad jag vet varken generalstabschef, arméstabschef eller överbefälhavare:

Henning Aschan: RST 1942

Georg Backman: RST 1941

Hans Berggren: RST 1942 och FF 1944

G Bratt: SNF 1936 och STF 1938

E Broberg: STF 1938

John Gustaf Carell: SO 1941, RST 1942, HTB 1951

Per E Dahl: SM 1934, RST 1938-42

Eric Dahlberg: RST 1938-41

Gösta Drake af Hagelsrum: RST 1938-42, SO 1941, FF 1941

CE Ehrenkrona: RST 1938-39

Hjalmar Ekstedt: SNF 1934-58, SSS 1938, RST 1938-41

Axel Engdahl: RST 1938-42, SSS 1939, NSR 1952

Ragnar Engström: STF 1938, RST 1942

Carl Axel Ewert: SO 1941

Klas von Feilitzen: SNF 1940, SO 1941, RST 1942

Emil Fevrell: SNF 1934-49, RST 1938-39, SO 1941

M Fjellman: RST 1942

Axel Gyllenhoff: RST 1942

Hugo Hedendal: SO 1941

Christer Horn: SO 1941

M Håård: RST 1941

KGA Leijonhufvud: SNF 1941

Arthur Linton: RST 1941

CW Lokrantz: SSS 1939

P Lundblad: RST 1942

Alf Meyerhöffer: SNF 1935-57, RST 1942, FF 1950-57

Gustaf Murray: STF 1936-38

Rickard Nilsson: SNF 1939, FF 1943-61

Gunnar Nordbeck: RST 1942

F von Otter: RST 1942

NG Pallander: SNF 1939

Hugo Nikolaus Pallin: SF 1939

CG von Plomgren: RST 1938

Bengt Raab: SM 1936

P Schenström: STF 1938

Richard Smedberg: SO 1941

KR Stanler: SNSP 1934

Per Steffen: SNSP 1931-36, NSAP 1936, SNF 1941

Hj Stålhammar (f ö pappa till Göran Stålhammar, medlem i Svensk opposition och Panzergrenadier i SS-divisionen Wiking 1943-44, som stupade efter utbrytningen ur Tjerkassy-fickan den 17 februari 1944, och som därför deltog på Heldengedenktag på Deutsches Heim på Kungsportsavenyn 51 i Göteborg den 11 mars 1945 för att hedra sin stupade son): SO 1941
Waldemar Thott: SO 1941

 

Bengt Uller: SO 1941, FF 1990

C Vogel: RST 1938-39

Carl O Wahlgren: FF 1940

Ivar Wallin: SO 1941

Helmer Wanberg: SO 1941, RST 1942

Erik Wedberg: RST 1942

Thorsten Wennerström (f ö Stig Wennerströms farbror): SM 1939, SO 1941, FF 1942-48, RST 1942

Björn Zachrisson: SO 1941, FF 1941-51

Axel Åstrand: RST 1942

Lindholmsnazisten och Lidingösonen Carl-Olof Wrang, Obersturmführer i 5. SS-Panzer-Division Wiking 1941 (där han fajtades tillsammans med de mordiska finska SS-soldaterna i Finnisches Freiwilligen-Bataillon der SS), slutade visserligen som överstelöjtnant liksom som chef för Fallskärmsjägarskolan 1957-59, som FN-observatör i både Kashmir och Korea och som ställföreträdande bataljonschef för FN-bataljonerna i både Kongo och på Cypern på 1960-talet och var 1964-69 chef för mobiliseringsavdelningen och mellan 1971-72 chef för stabsavdelningen vid Södra kommandostaben samt 1973-77 chef för personalavdelningen där samtidigt som han under hela denna tid var aktiv i det högerextrema Stay Behind-nätverket: Kan det möjligen vara så att extremhögern helt enkelt har överdrivit och att det är Wrang som åsyftas?