Om det sjunkande väljarstödet för S, SD:s växande väljarskara och sambandet mellan ras, kön, klass, region och ålder

Att S:s väljarstöd minskar dramatiskt och just nu är det lägsta någonsin sedan SIFO:s mätningar började göras medan SD:s väljarstöd ökade än mer dramatiskt under förra året (med ett uppskattat stöd på 21,5% enligt Dagens samhälles ”poll of polls”) kan bara förstås utifrån en analys som tar sin utgångspunkt i flera olika kategorier:

Region:
S har under det senaste året mist hela en tredjedel av sina väljare i Sydsverige (d v s i det gamla Östdanmark) till SD som där numera har ett väljarstöd på 30%, och även i Västsverige och i Bergslagen har höga andelar socialdemokratiska väljare gått över till SD. I Norrland är stödet för S forfarande starkt men även där gör SD numera inbrytningar i den socialdemokratiska väljarkåren.

Klass:
LO-kollektivet, socialgrupp 3, ”jobbarna”, proletariatet och arbetarklassen (kärt barn har som bekant många namn) blir alltmer utomeuropeisk bakgrund-präglad inklusive även de som ej är fackligt anslutna, de som står helt utanför arbetsmarknaden (=mellan 35-45% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund) och alla de som arbetar inom den s k informella sektorn och tillhör det s k prekariatet.
Höga andelar av den vita och särskilt övre arbetarklassen har redan övergivit S och gått över till SD medan den alltmer icke-vita lägre arbetarklassen och den numera nästan helt och hållet icke-vita underklassen tenderar att inte rösta alls vilket missgynnar S och gynnar SD.

Kön:
SD är idag det största partiet bland landets alla män och partiet samlar just nu en tredjedel av alla vita män i landet medan S (liksom samtliga andra partier utom SD) idag är ett kvinnodominerat parti sett till väljarkåren. Eftersom arbetarklassen traditionellt och historiskt har varit så kraftigt mansdominerad och manskodad så missgynnar detta S och gynnar SD.

Ålder:
Att S ej har stöd av mer än 19% av alla unga väljare (och stödet för S är nog tyvärr än lägre än så bland landets alla barn och ungdomar) beror inte minst på att en mycket hög andel unga vuxna idag har utomeuropeisk bakgrund (t ex de s k ”andrageneration:arna” i miljonprogramsområdena) och inte röstar överhuvudtaget samtidigt som de unga vita arbetarväljarna blir allt färre rent numerärt och proportionellt sett (inte minst då det generellt går mycket bra rent socioekonomiskt för de allra flesta unga vita vuxna i landet).
Redan idag är kring 50% av alla infödda majoritetssvenskar över 45 år gamla (d v s de är ej längre, med få undantag, i s k reproduktiv ålder) och uppemot en tredjedel av alla infödda majoritetssvenskar är redan över 65 år gamla (d v s de är ej längre, med få undantag, i s k produktiv ålder): De äldre ålderssegmenten är visserligen de som röstar i allra högst utsträckning och det är där S idag har sina kärnväljare, men även bland de äldre arbetarväljarna har SD börjat ”stjäla” röster på sistone. De äldre i huvudsak vita väljarna som röstar i mycket hög utsträckning och fortfarande har ett mycket starkt klassmedvetande, inte minst de äldre socialdemokratiska väljarna, försvinner samtidigt även gradvis genom att de helt enkelt dör av.

Ras och etnicitet:
Den stora demografiska ”jokern” i sammanhanget är den så fruktade och föraktade tvillingkategorin ras och etnicitet som knappt någon har koll på och än färre ens vågar räkna på: Å ena sidan röstar vita väljare i långt högre utsträckning än icke-vita väljare vilket gynnar SD, då särskilt de vita männen röstar alltmer på partiet medan omvänt särskilt de icke-vita männen knappt röstar alls.
Samtidigt finns det en enorm outnyttjad väljarpotential bland landets alla röstskolkande icke-vita väljare vilka, om de skulle rösta, med all säkerhet skulle rösta på S (liksom även på MP och V) i långt högre utsträckning än på SD. Utomeuropeisk bakgrund-stödet till SD ligger på max 3-4% medan stödet för S bland utomeuropeisk bakgrund-väljarna är så massivt att det liknar de osannolika valresultat som gällde på industri- och bruksorterna och i arbetarområdena i de mellanstora och stora städerna (t ex på Södermalm) under Erlanders tid (d v s åtminstone uppemot 55-65%).

Om en arbetarklassbaserad vänster (och då menar jag socialdemokratin, då V:s väljarkår knappast domineras av arbetare) överhuvudtaget ska överleva i framtiden och inte smälta bort och reduceras till ett 15-20%-parti (vilket redan är fallet i stora delar av Europa inklusive i våra grannländer) eller förvandlas till ett vitt 68-nostalgiskt bourgeois-bohème-parti (som de franska socialisterna och det brittiska arbetarpartiet) så måste S helt enkelt börja tänka och analysera ras och etnicitet på ett helt nytt sätt på samma sätt som de amerikanska demokraterna har lyckats göra under Obamas tid – demokraternas kärnväljare domineras ju idag helt och hållet av USA:s icke-vita underklass, arbetarklass och lägre medelklass (d v s utöver demokraternas vita hipster- och vänsterakademikerväljare).