Svenskarna fortsätter att framstå som Europas (och världens) mest radikalt antirasistiska nation

Den senaste Eurobarometer-undersökningen med fokus på frågor om diskriminering och minoriteter visar att svenskarna bredvid britterna (och malteserna) och danskarna är allra mest positiva i EU till praktiserandet av jämlikhetsdata, och framför allt när det gäller att uppge etnisk bakgrund och sexuell läggning liksom också religion och trosuppfattning samt hälsa och funktionsvariation: 81% av de svenska respondenterna är beredda att självkategorisera och självidentifiera sig utifrån etnicitet, 80% är beredda att uppge religion och trosuppfattning och 78% är beredda att uppge sexuell läggning att jämföra med EU-genomsnittet på 72%, 71% respektive 63%.

I övrigt framstår svenskarna återigen utan konkurrens som det mest ”toleranta”, öppna och radikalt antirasistiska ”folkslaget” i EU oavsett minoritetsgrupp och diskrimineringsgrund: Hela 97% av svenskarna har exempelvis ingenting emot att ha en arbetskollega som har afrikanskt eller asiatiskt ursprung och hela 87% har ingenting emot att ha en kollega med romskt ursprung och hela 89%, 92% respektive 76% av svenskarna har ingenting emot om deras dotter eller son ingår i en intimrelation med en person med afrikanskt, asiatiskt eller romskt ursprung (oavsett sexuell läggning). Sannolikt skulle siffrorna ha varit än högre om frågan hade gällt respondenterna själva (t ex ”har du någonting emot att ingå i en intimrelation med någon med afrikanskt ursprung?”).

Svenskarna är dessutom allra mest positiva i EU till att ha en arbetskollega som tillhör en religiös minoritet (hela 89%), och vilket i huvudsak gäller muslimer och judar, liksom till att ha en kollega som är ung vuxen (under 25 år) eller i övre medelåldern (över 60 år) och svenskarna är även allra mest positiva i EU till icke-heterosexuella, transpersoner och funktionsnedsatta. Slutligen är svenskarna allra mest positiva i EU till att arbeta pro-aktivt med att öka mångfalden och reprsentationen av minoriteter inom arbetslivet liksom till att undervisa om minoriteter och mångfaldsfrågor i skolan.

Dessa osannolikt höga procentsiffror vad gäller att vara positivt inställd till mångfald och minoriteter och att vara för minoriteternas rättigheter kan i många fall knappast bli högre: 97% innebär ju i praktiken i det närmaste total konsensus, och sådana höga procentsiffror brukar annars endast känneteckna invånare i diktaturer. De exceptionellt höga svenska siffrorna skiljer sig framför allt mot de låga siffror som gäller i Syd- och Östeuropa liksom i flera andra nord- och västeuropeiska länder där det ofta heter att invånarna är mer ”brutala”, ”hårda” och ”råa” gentemot minoriteterna i både tanke, ord och handling och mer ”öppenhjärtliga”, ”raka” och ”ärliga” med vad de tycker om dessa.