Om glosan ”vithetsnormen”

Språkrådet har nu listat ”vithetsnormen” som ett nytt ord för i år i svenska språket liksom att ordet rasifierade fanns med på 2014 års lista över nya ord: Återigen går alla vi svensktalande vår egen väg, då det är mycket få som använder det uttrycket i den anglofona världen (”the whiteness norm”), och det är uppenbart kalkerat på ordet ”mansnormen” och ännu mer, framför allt och inte minst med all säkerhet på uttrycket ”heteronormen” (som också sällan dyker på engelska – ”the hetero norm” – d v s det är ännu ett specifikt svenskt ord) liksom att det högst sannolikt är starkt inspirerat av den normkritiska pedagogik som är så populär just i Sverige (och som också f ö sällan dyker upp på engelska – d v s ”norm critical pedagogy”).

Jag har absolut ingenting emot alla de som har kämpat och slagits för att ”vithetsnormen” ska bli ett erkänt ord och nu har slagit igenom i svenska språket, och vilka i många fall nog har fått ta emot rejält med stryk i den fajten, och ej heller har jag något emot kvinnorörelsens ord ”mansnormen” eller hbtq-rörelsens ord ”heteronormen”, än mindre den normkritiska pedagogiken i sig – detta är en rent språklig iakttagelse som i grunden just handlar om att påpeka att vi helt enkelt uppenbarligen fortsätter att skapa våra egna termer, ord och begrepp just i Sverige, d v s vi fortsätter in på vår egen svenska exceptionalistiska Sonderweg (även om ingen nog än så länge nog har försökt lansera ordet ”borgarnormen” – d v s ”the bourgeois norm” – eller medelåldersnormen – d v s ”the middle age norm”).

Jag hör till det fåtal svenskspråkiga som har använt både glosan ”ras” och glosan ”vithet” liksom termerna ”vit” och ”icke-vit” rakt av på svenska i rätt många år nu vid det här laget, och jag har kanske mer än någon annan svensktalande också åkt på rejält med stryk för det genom åren, inte minst inom högskole- och forskarvärlden liksom inom media och kulturvärlden, och inte minst bland antirasister och antifascister, och när nu orden ”rasifierade” och ”vithetsnormen” sedan 2-3 år tillbaka är ”all over” och när t o m 60-åriga högutbildade borgerliga ledarskribenter, 12-åriga twittrare liksom chefer för stora kulturinstitutioner och programledare på SVT nu använder orden till synes utan att blinka och utan att rodna eller för den delen professorer, docenter och forskare vid seminarier, på konferenser och i lektionssalar, så blir det lite konstigt för mig helt enkelt, inte minst då motståndet mot att använda ordet ras och till viss del också ordet vithet (d v s som ensamt ord i sig) och än mer termen icke-vit fortfarande är starkt.