Charles Darwins barnbarn var högerextremist och föregrep Eurabien-mytens föreställning om ”den demografiska bomben”

Avdelningen meningslös kalenderbitarkunskap för alla som är intresserade av extremhögerns alla göranden och låtanden liksom möjligen också för den brittiska överklassen, för idé- och lärdoms- och vetenskapshistoria och för hur den raskrigsliknande föreställningen om ”befolkningsexplosionen” och Eurabien-mytens idé om ”den demografiska bomben” uppstod:

Jag upptäckte nyss att Charles Galton Darwin (d v s den store Charles Darwins barnbarn, och som synes på dubbelefternamnet sprungen från gedigen brittisk akademikeraristokrati) med en examen från anrika Trinity College i Cambridge och som själv slutade som lärare och forskare där vid Christ’s College (och vars syster f ö gifte sig med den store vänsterekonomen Keynes bror) publicerade sig i tidskriften Nation Europa fram till sin bortgång i början på 1960-talet.

Nation Europa var från dess första nummer 1951 officiellt den av Per Engdahl grundade Malmörörelsens teoretiska tidskrift och inofficiellt och i praktiken den samlade panvästerländska extremhögerns ideologiska och intellektuella organ under efterkrigstiden som hade redaktion i Coburg (d v s den första staden som NSDAP helt tog över tack vare att vår nuvarande konungs morfar var hertig där och stöttade nazisterna med hull och hår), och finansierades nästan helt med svenska ”överklassnazistiska” medel samt fortsatte att ges ut ända tills 2009. I tidskriften lät alla de högerextrema akademiker, forskare, kulturelitpersonligheter och intellektuella av rang som hade överlevt kriget publicera sig, och ett frapperande stort antal av skribenterna var svenskar (läkare, jurister, forskare, författare, intellektuella o s v). Under de sista decennierna kom tidskriften att finna nya skribenter bland den nya högerns och den högerpopulistiska rörelsens olika ledare och intellektuella.

Charles Galton Darwin använde gärna det av den svenska unghögerns chefsideolog Rudolf Kjellén myntade begreppet ”biopolitik” (d v s det var då inte Foucault som myntade begreppet utan en svensk statsvetare) och syftade på den ”demografiska kampen” eller helt enkelt på ”raskriget”, d v s på det faktum att den del av mänskligheten som räknas som vit (av sådana som Galton Darwin) började minska kraftigt i antal särskilt efter Andra världskriget medan omvänt den del av mänskligheten som inte räknas som vit (återigen av sådana som Galton Darwin) började öka starkt i antal under efterkrigstiden.

Galton Darwin varnade läsarna av Nation Europa för ”den nuvarande rasande tillväxten av födelsetalen i de icke-europeiska länderna” och kallade denna just ”befolkningsexplosionen”, d v s ”the population explosion” eller ”the population bomb” på engelska, och även om han kanske inte var den förste att använda uttrycket så var han absolut en av de första att göra det, d v s Galton Darwin var helt klart en av dem som låg bakom diskursen om ”befolkningsexplosionen” redan på 1950-talet: Han var helt enkelt något av Storbritanniens svar på Hans Rosling på 1950-talet, dock med en långt mer pessimistisk syn på de gamla kolonierna än vad ”vår” Rosling har idag.

Efterkrigstidens föreställning om ”befolkningsexplosionen” eller ”the population explosion” och ”the population bomb” föregrep inte minst och framför allt den idag så normaliserade Eurarabien-myten eller diskursen om ”den demografiska bomben” som just går ut på att särskilt det muslimska Mellanöstern och alla de som kommer från denna region och idag bor i Europa använder sig av en förment hög nativitet för att både ”ta över” världen och ”ta över” Europa, och naturligtvis passar explosions- och bombmetaforiken som hand i handske i relation till muslimer och Mellanöstern inför en alltmer skärrad och uppskrämd europeisk väljarkår.