Överriskerna att få ett sämre liv som icke-vit i dagens Sverige är astronomiska och möjligen de högsta i västvärlden

Igår intervjuades jag av New York Times som arbetar på ett reportage om det nya Sverige med tonvikt på afrosvenskar och icke-vita svenskar överlag, och i intervjun framkom det att det framför allt är de astronomiska överriskerna vad gäller att få ett sämre liv som invånare i Sverige med någon form av utomeuropeisk bakgrund (i jämförelse med den infödda majoritetsbefolkningen) som gör att Sverige framstår som långt mer extremt än alla andra västländer vad gäller risken att få ett sämre liv som icke-vit i Sverige, liksom tyvärr också att dö i förtid, i jämförelse med majoritetsbefolkningen.

Även vad gäller ett annars så extremt land som USA så är skillnaderna mellan exempelvis svarta och vita amerikaner beträffande olika former av utfall inom utbildningsväsendet, inom bostadssektorn, på arbetsmarknaden och vad gäller inkomst- och förmögenhetsnivåer idag sällan högre än uppemot 100%, d v s det ”normala” i USA är (tyvärr) att exempelvis svarta amerikaners arbetslöshet är dubbelt så hög som arbetslösheten bland vita amerikaner o s v.

En fördubblad överrisk är självklart alarmerande, rent ut sagt förskräcklig och på alla sätt och vis oacceptabel men i Sverige är det dock numera sällan eller aldrig en fråga om fördubblade överrisker och överrepresentationer utan snarare handlar det om flera hundra procent eller t o m uppemot 1000% (i vissa fall möjligen t o m mer än så), och vilket just gör det i högsta grad relevant (och pregnant) att tala om astronomiska skillnader i livsvillkor (och i livskvalité) mellan vita och icke-vita invånare i Sverige i jämförelse med alla andra västländer på jorden.

Den amerikanske journalisten bad mig att sammanställa ett urval av dessa överrisker:

Överrisken att vara arbetslös bland invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskar: 700-800%

Överrisken att vara arbetslös bland invånare med utomeuropeisk bakgrund med högskoleexamen jämfört med majoritetssvenskar med högskoleexamen: 300-400%

Överrisken att inte förvärvsarbeta överhuvudtaget och att helt stå utanför arbetsmarknaden bland invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskar: 350%

Överrisken att vara fattig eller mycket fattig för invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskar: 900-1000% (dessutom är överrisken än mer förhöjd bland ”andrageneration:arna”)

Överrisken att vara beroende av ekonomiskt bistånd och andra bidragsformer för invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskar: över 1000%

Överrisken att bo i hyresrätt och att inte äga sitt boende bland invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskar: 350%

Överrisken att växa upp som fattig bland barn med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenska barn: 600-700%

Skillnaden i medellivslängd mellan invånare med utomeuropeisk bakgrund och majoritetssvenskar: Det skiljer numera uppemot 8-10 år i medellivslängd mellan olika stadsdelar i Stor-Göteborg och Stor-Stockholm och ”andragenerationen” med utomeuropeisk bakgrund uppvisar vidare en hög morbiditet jämfört med den infödda befolkningen i samma ålder, d v s den oförklarliga överdödligheten är alltför hög bland ”andrageneration:arna” samtidigt som självmordstalen är lägre inom gruppen än bland majoritetssvenskarna, vilket indikerar en både makaber och tragisk kombination av trafikolyckor, mord och dråp, och annan typ av alltför tidig och alltför ofta ond bråd och våldsam död p g a överdoser, olyckor och sjukdomar orsakade av ett destruktivt leverne och av missbruk av olika slag.

Dessutom tyder en del på att fler icke-vita svenskar proportionellt sett sitter i fängelse eller är föremål för någon form av behandling inom kriminalvården jämfört med motsvarande proportioner i många andra västländer, och återigen gäller nog detta särskilt ”andrageneration:arna”, och likaså är utvandringsgraden högre bland invånare med utomeuropeisk bakgrund jämfört med majoritetssvenskarna.

Vidare har Sverige sedan flera år tillbaka uppvisat den allra största skillnaden i västvärlden vad gäller vuxnas färdigheter i både läsning och räkning och i allmän informationsbehandling mellan den infödda befolkningen och invånarna med utländsk bakgrund, vilket Långtidsutredningen nyligen påminde om, och vilket indikerar att skillnaderna i skolresultat mellan särskilt barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund och majoritetssvenska barn, ungdomar och unga vuxna är mycket stora och sannolikt också förtjänar epitetet astronomiska just i Sverige. Troligen kan denna stora skillnad i färdigheten att kunna att läsa och räkna också förklaras av en lång historia av allmän läskunnighet och skolplikt i Sverige medan den allmänna läskunnigheten är ett relativt nytt fenomen i många andra länder i världen.

Självklart är jag inte ute efter att ”out:a” och ”shame:a” Sverige som varande ett rasistiskt land och majoritetssvenskarna som varande rasister och ej heller är syftet att stigmatisera de icke-vita svenskarna än mer och än värre peka ut dem som ”parasiter” och ”ointelligenta” eller t o m som ”livsodugliga” och ”mindervärdiga”. Naturligtvis går det också att förklara och förstå skillnaderna mellan Sverige och USA med att det även finns en stor andel fattiga vita amerikaner, att vita svenska kvinnor förvärvsarbetar i långt högre utsträckning än vad vita amerikanska kvinnor gör samt inte minst att det idag finns en försvarlig mängd både svarta amerikaner och andra icke-vita amerikaner som idag är högutbildade, uppvisar höga inkomster och redovisar relativt stora förmögenheter.

Omvänt finns det idag mycket få ”helvita” ”helsvenskar” som är fattiga eller mycket fattiga, medellivslängden bland majoritetssvenskarna är exceptionellt hög och ökar dessutom stadigt, de majoritetssvenska kvinnorna arbetar i stort sett i lika hög grad som de majoritetssvenska männen, majoritetssvenskarna monopoliserar i praktiken chefspositionerna och de högbetalda SACO-yrkena och vidare är arbetslösheten bland majoritetssvenskarna just nu rekordlåg och fortsätter dessutom att minska medan förvärvsfrekvensen är rekordhög och inte minst är majoritetssvenskarna rikare än någonsin tidigare då reallöneökningen under de senaste åren har varit exceptionellt och nästan overkligt hög för majoritetssvenskarna och då andelen majoritetssvenskar som idag äger sitt boende är rekordhögt och t o m fortsätter att öka. Dessutom är det naturligtvis mycket värre att vara fattig och marginaliserad som icke-vit i USA, Frankrike, Australien, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Italien, Schweiz och Spanien och säkert också i våra nordiska grannländer.

Oaktat alla dessa skillnader mellan Sverige och USA, att Sverige fortfarande är ett av de bästa länderna i världen att leva i även som fattig och att det kanske faktiskt helt enkelt inte är ”fair play” att tävla med och konkurrera med de ”helvita” ”helsvenskarna” i fråga om socioekonomiska utfall då det nog är ett ”folkslag” som bara de infödda gulfstatsaraberna idag kan tävla med vad gäller inkomst- och förmögenhetsnivåer och en exceptionellt hög materiell standard, så kvarstår ändå det faktum att överriskerna är rent ut sagt osannolikt astronomiska vad gäller att få ett sämre liv som invånare i dagens Sverige med någon form av utomeuropeisk bakgrund.