Om systemkollapsdiskursen

Aftonbladets Anders Lindberg identifierar de liberala ledarskribenter som under hösten manade fram känslan av systemkollaps: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article21997492.ab

Efter Kristallnatten vintern 1938-39 var det bl a Arvid Fredborg, Sten Carlsson, Gunnar Biörck och Otto Wallén som i apokalyptiska ordalag varnade för en jättelik ”judeimport” och i riksdagen varnade moderaternas blivande partiledare Fritiof Domö för att Sverige var på god väg att få en ”judefråga” och ett ”judeproblem” – d v s om ett alltför stort antal judiska flyktingar skulle få asyl i landet så skulle svenska folket plötsligt över en natt förvandlas till att bli antisemiter och rasister:

”Ett annat förhållande, värt särskild uppmärksamhet, är att den nuvarande flyktingstocken till mycket stor del utgöres av judar… Vi är lyckliga nog att icke ha något judeproblem här i landet, men vi måste akta oss för att få ett sådant.”

Liknande argument hördes inför att arbetskraftsinvandringen avskaffades 1973 som ett svar på att majoritetsturkar, kurder, armenier, syrianer och assyrier hade börjat anlända till landet i alltför stora mängder tillsammans med andra arbetskraftsinvandrare från Balkan som uppfattades som svår- eller icke-assimilerbara. Det hette gärna att Sverige hade sluppit undan rasmotsättningar och raskonflikter just p g a att landet medvetet hade skapat en homogen befolkningssammansättning som även inbegrep en hård assimileringspolitik både gentemot de inhemska minoriteterna, de flyktingar som ankom till Sverige efter kriget och de nordiska och europeiska arbetskraftsinvandrare som anlände till landet på 1950- och 60-talen. Detta argument företräddes av självaste statsminister Tage Erlander liksom både inom arbetarrörelsen och facket, och kanske särskilt inom LO:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

På 1990-talet var det bl a Sverker Åström, f d medlem i fascistiska Sveriges nationella förbund, gayikon och ofta betraktad som den S-märkta svenska neutralitetspolitikens arkitekt under Kalla kriget, som piskade upp känslan av systemkollaps i en hysteriskt uppskruvad DN Debatt-artikel som bl a argumenterade för att migrationspolitiken skulle utformas så att Sverige kunde ”bedöma om han eller hon kommer från ett land eller en kultur vars seder och bruk är så väsensfrämmande att en någorlunda harmonisk anpassning är svår eller omöjlig”.

Sedan är det en annan sak att varken de borgerliga rösternas krav på förändring av migrationspolitiken eller den rödgröna regeringens omläggning av migrationspolitiken har hitintills lyckats vinna tillbaka alla de höger- och vänsterväljare som har gått över till SD eller decimera SD:s väljarstöd, för det var väl ändå delvis det som stod på agendan bakom både de liberala kraven och den rödgröna regeringens beslut.