Sverigedemokraterna önskar en ”God nationell jul!” – om hur den svenska extremhögern julhälsar

När Sverigedemokraternas officiella nättidning och nyhetssajt Samtiden nyligen önskade en ”God nationell jul!” till alla sina medlemmar och sympatisörer som sammantaget mycket väl kan utgöra hela en fjärdedel av landets röstberättigade befolkning i skrivande stund kom jag att påminnas om att mellan 1933-42 publicerade fascistiska Sveriges nationella förbund inför julhelgen ett påkostat specialnummer av sitt partiorgan Nationell tidning som brukade mobilisera några av partiets vassaste och mest namnkunniga pennor. Sveriges nationella förbund var då den parlamentariska grenen av den svenska unghögern som dagens SD betraktar sig som direkt arvtagare till.

Den ”normala” julhälsningen inom den svenska extremhögern har annars på senare år varit att önska en ”God vit jul!” inom de mer radikala rasideologiska kretsarna alternativt att önska en ”God svensk jul!” medan julhälsningen en ”God nationell jul!” snarare påminner om just Sveriges nationella förbunds och unghögerns dagar under mellankrigstiden.

Sveriges nationella förbunds julnummer fick så klart heta Nationell jul och önskade naturligtvis sina läsare en ”God nationell jul!” såsom SD nu uppenbarligen har börjat göra, och bland dess skribenter hittades Härnösandsbiskopen Torsten Bohlin som också innehade en professur vid Uppsala universitet och vars son Folke blev en berömd musikvetarprofessor och dirigent, docenten i turkologi (d v s i turkiska språket och i studiet av Turkiet, turkarna och den turkiska kulturen) och agenten inom den militära underrättelsetjänsten Gunnar Jarring som fortfarande betraktas som landets hittills störste kännare av Turkiet och turkarna och som kom att sluta som svensk FN-ambassadör, lektorn vid Östra Real och läroboksförfattaren i historia Gustaf Jacobson som bl a hade varit informator åt prins Gustaf Adolf (d v s privatlärare åt vår nuvarande konungs far – f ö är det något av en tradition att Bernadotte-prinsarna tilldelas, undervisas och ”uppfostras” av högerextrema lärare – det gällde arvprinsen Gustaf Adolf liksom bl a även prins Lennart och i vår tid prins Carl Philip), författaren Einar Malm som efter kriget blev känd som en av landets främsta experter på Nordamerikas ursprungsbefolkningar, Lundaprofessorn Hugo Odeberg, ansedd som landets hittills främste judaistik-expert (d v s studiet av judendomen, judarna och den judiska litteraturen), den adopterade grevinnan och författaren Birgit Th. Sparre som skrev den stora och på sin tid mycket populära romansviten Gårdarna runt sjön och som var gift med Stig Cederholm, frivillig både i Francos falangistarmé under Spanska inbördeskriget och i Hitlers och Himmlers SS-armé under Andra världskriget och författare till de enormt folkkära böckerna om Åsa-Nisse och hans värld i småländska Knohult, orientalisten (d v s asienforskaren) och upptäcktsresanden Sven Hedin, Sveriges mest (världs)berömde asienkännare genom tiderna, Natan Valmin, docent i klassisk fornkunskap, författare och under hela livet en stor kännare av och vän till grekiska språket, Grekland och grekerna samt den legendariske etnologiprofessorn Carl Wilhelm von Sydow, även keltolog (d v s studiet av de keltiska språken och av kelterna – von Sydow lärde sig bl a iriska) och grundare av Folklivsarkivet och Vetenskapssocieteten i Lund och vars son Max blev en världsberömd skådespelare som senast spelar i den aktuella Stjärnornas krig-filmen.