Termen ”majoritetssvensk” håller på att slå igenom som den allmänna beteckningen på vita svenskar

Som gammal språkvetare med en förkärlek för att försöka förstå både hur gamla ord försvinner och tas bort och hur nya ord uppstår och sprids så kan jag konstatera, efter en halvtimmes slagning och räknande via bl a Google, Mediearkivet (Retriever), KB, Libris och Artikelsök, att termen ”majoritetssvensk”, oftast använt i pluralform men ibland också som adjektiv (och någon gång också som adverb), verkligen håller på att slå igenom stort i skrivande stund som en beteckning på fr a infödda vita svenskar.

För en tidigare ”utredning” av användandet av olika svenskspråkiga glosor och termer som syftar på ras och vithet och majoritet och minoriteter – se https://tobiashubinette.wordpress.com/2015/05/14/antirasism

Termen ”majoritetssvensk” har t ex använts på sistone i Svenska Dagbladets artikelserie om svenskhet, och jag vill nog påstå att jag är den som har lanserat termen allra tydligast och allra ”hårdast” i nutidssvenskan och i ett nutidssammanhang i relation till dagens Sverige åtminstone rent kvantitativt sett och i både tryckt och talad form, d v s både i böcker, rapporter och publikationer och i tidningar, tidskrifter och magasin liksom i sociala medier och på föreläsningar, seminarier och konferenser. De få gånger termen ”majoritetssvensk” användes innan jag började använda den mer konsekvent fr o m 2012 så användes den nästan enbart i relation till de nationella minoriteterna i analogi med hur termen ”majoritetssamhället” brukar användas bland samer, romer och delvis även judar.

Under många och långa ”enfant terrible-” och ”splendid isolation”-år var jag i praktiken den enda svenskspråkiga personen i landet (och möjligen på planeten) som inte var nazist och som använde mig av de båda termerna ”vit svensk” och ”icke-vit svensk” i både text och i tal, och både i akademiska och aktivistiska sammanhang, och gång efter annan stötte jag på den tiden på hård patrull under en tid när i stort sett samtliga nöjde sig med att tala om ”invandrare” och ”svenskar” och verkligen hatade att någon använde benämningar och beteckningar som så explicit syftade på utseendeaspekten (d v s på ras). Även av ”hårda”, radikala och militanta antifascister och antirasister, och även av dem som själva var icke-vita, och både bland dem som stod till höger och till vänster fick jag gång efter annan höra att det räckte gott och väl med att tala om ”invandrare” och ”svenskar” alternativt att det helt enkelt var fel på alla sätt och vis att överhuvudtaget benämna utseendeaspekten och ens antyda att ras skulle kunna ha någon som helst betydelse även i dagens Sverige.

Sedan 2012 har jag därför alltmer börjat använda de båda termerna ”majoritetssvensk” och ”minoritetssvensk” för att just undvika att bli stämplad som rasist och pro-nazist och som biologist och essentialist, och dessutom har termen ”rasifierade” i stort sett ju ”konkurrerat ut” termen ”icke-vita svenskar” sedan Rummet m fl lanserade denna beteckning fr o m 2012 (återigen är det inga problem att statistiskt kvantifiera bruket av termen ”rasifierade” i svenskspråkigt tryckt material sedan 2012 – vi talar ju här trots allt om samtidshistorien). Det finns t ex inga Facebook-grupper som använder beteckningen ”icke-vit” men däremot finns det ett flertal som använder termen ”rasifierade” och ytterst få tidnings- och tidskriftsartiklar har någonsin använt termen ”icke-vit” i rubriken eller ingressen eller knappt ens i brödtexten medan termen ”rasifierade” idag förekommer även i t ex Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet.

För övrigt vågar jag också påstå att jag även har myntat och lanserat (återigen både i text och i tal) ett antal andra svenskspråkiga termer som rör ras och vithet och majoritet, minoriteter, svenskhet och det nya Sverige såsom att sätta prefixet adoptiv- framför nationalitetsbeteckningar som koreaner, etiopier och chilenare (d v s adoptivkoreaner, adoptivetiopier och adoptivchilenare) liksom de teoretiska begreppen rasperformativitet och transrasialitet samt de mer ”mundana” termerna rasstereotyper, rashumor och rasord.