Den svenska barn- och ungdomskulturen reproducerar en fantasi om ett homogent och vitt Sverige

Den samtida svenska barn- och ungdomskulturen fortsätter att utgå ifrån och skildra ett (relativt) homogent och vitt Sverige, och därmed reproducera föreställningen och fantasin om att Sverige fortfarande just är (relativt) homogent och vitt, och detta gäller tyvärr både filmens och litteraturens värld:

http://www.hd.se/kultur/2014/10/06/pippi-ar-ocksa-vit

http://www.svb.se/den-vita-barnboken

Faktum är att idag har minst 35 procent av alla barn och ungdomar (om inte fler) någon form av utländsk bakgrund, och varav de allra flesta numera har utomeuropeisk bakgrund. Trots detta demografiska faktum fortsätter den samtida svenska barn- och ungdomskulturen att berätta om ett Sverige som mer eller mindre helt domineras av den infödda majoritetsbefolkningen.

I de fall då minoritetsbarn och minoritetsungdomar överhuvudtaget förekommer i den svenska barn- och ungdomsfilmen och i den svenska barn- och ungdomslitteraturen så är adopterade och blandade barn och ungdomar dessutom extremt överrepresenterade i relation till hur stora dessa båda demografiska grupper är: de som verkligen lyser med sin frånvaro i den svenska barn- och ungdomskulturen är de s k ”andrageneration:arna” som sammantaget är många gånger fler i antal än de adopterade och de blandade.