De utomeuropeiska invånarna kommer att kunna säkerställa den svenska ekonomin och välfärden – om de kommer i arbete

Långtidsutredningen färska rapport om hur den pågående (utomvästerländska) invandringen och den åldrande (infödda) befolkningen påverkar de offentliga finanserna visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att den utomvästerländska invandrargruppen, som idag utgör 8 procent av den svenska befolkningen (och tillsammans med sina efterkommande, d v s barnen och barnbarnen, åtminstone 15 procent av totalbefolkningen) fortsätter att ”halka efter” majoritetsbefolkningen och de nordiska, europeiska och västerländska invandrargrupperna.

Över 43 procent av det samlade försörjningsstödet går idag till den utomvästerländska gruppen liksom över 40 procent av det samlade bostadsbidraget, och liknande kraftiga överrepresentationer föreligger även vad gäller andra typer av offentliga transfereringar. Omvänt går endast 0,6-1,2 procent av det samlade social- och bostadsbidraget till de nordiska, europeiska och västerländska invandrarna, vilka idag (med undantag för vissa Balkan-grupper) i praktiken är helt ”i fatt” de infödda majoritetssvenskarna vad gäller materiellt välstånd, förvärvsfrekvens o s v. Idag skiljer det t ex uppemot 40 000 kr i medelårsinkomst mellan utomeuropéerna och den övriga befolkningen.

Vidare konstaterar utredningen att den utomvästerländska invandrargruppen omvänt ”belastar” pensions- och äldrevårdsutgifterna mycket mindre än alla andra grupper (så mycket som uppemot 6 gånger mindre i relation till befolkningsandelen), då utomeuropéerna helt enkelt är mycket unga i förhållande till majoritetsbefolkningen och de västerländska invandrarna, och gruppens andel av kultur- och fritidskostnaderna är f ö också mindre liksom att utomeuropéerna också konsumerar mindre än andra befolkningskategorier, vilket i förlängningen innebär att de belastar miljön mindre än majoritetssvenskarna, nordborna och västerlänningarna även om det troligen är ”ofrivilligt” (d v s p g a att de som grupp är fattiga).

Dessutom konstaterar utredningen att då så höga andelar av alla ”arbetsföra” majoritetssvenskar, män som kvinnor, idag har ett arbete liksom de allra flesta västerländska invandrare så är det utomeuropéerna som idag helt enkelt utgör den svenska s k ”reservarbetskraften”, och som helt enkelt bara måste ”komma i arbete” både för deras egen skull och för den svenska ekonomins och välfärdens framtida överlevnad. Eftersom den andel av totalbefolkningen som har utomvästerländsk bakgrund väntas uppgå till uppemot två miljoner invånare år 2060 så finns det helt enkelt inga andra alternativ än att detta befolkningssegments förvärvsfrekvens måste öka kraftigt för att ”ekvationen” ska gå ihop. Redan år 2030 kommer en tredjedel av alla invånare i landet att vara utlandsfödda, och en absolut majoritet av dem kommer att ha bakgrund i den utomvästerländska världen: omvänt kommer de nordiska invandrarna att minska dramatiskt under de kommande åren – år 2060 tros de nordiska invandrarna ej utgöra mer än 20 000 individer.