Det svenska arbetslivet genomsyras av en exkluderande nepotism som utestänger invånare med utländsk bakgrund

I Sverige finns inga lagar eller regler, ej heller några religiösa påbud, kulturella tabun, sociala koder eller etiska riktlinjer, som förhindrar att anställda på en viss arbetsplats har och ingår i olika former av nära ”significant others”-relationer med varandra, vare sig det handlar om biologiskt släktskap, intimrelationer eller nära vänskapsband.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2914557-hog-gu-chef-anstallde-sin-egen-hustru

På samtliga arbetsplatser som jag har tillhört (och de är rejält många vid det här laget) har det ALLTID funnits anställda som är släktingar, partners och nära vänner med varandra: chefers och mellanchefers partners och barn, anställda som är syskon eller på annat vis släktingar med varandra samt minst en, ofta två och ibland till och med 3-4 aktuella och pågående intimrelationer (d v s på en och samma arbetsplats). Min känsla är också att detta är än mer extremt och accentuerat bland SACO-yrkena och specifikt inom högskole- och forskarvärlden, i mediebranschen och i kulturlivet, tre sfärer i det svenska samhället som jag själv har arbetat inom under de senaste åren och där alla vet att familjeförbindelser, blodsband, vänskapsrelationer, nätverk och kontakter i praktiken betyder allt för ens s k karriär och om en överhuvudtaget ska kunna hålla sig kvar där.

 

Alla som kan och har erfarenhet av det svenska arbetslivet vet egentligen att det är så här på i stort sett varenda svensk arbetsplats, offentlig som privat och stor som liten (och särskilt då inom SACO-kollektivet), även om vi i Sverige ju inte kallar detta nepotism och vänskapskorruption utan nätverksrekrytering och kanske t o m ser det som något positivt (det är exempelvis inte negativt på något sätt i Sverige att berätta för andra att en fick jobb via kontakter), men det är just denna klanliknande och tribalistiska aspekt av svenskheten som gör det så svårt för att inte säga omöjligt för så många invånare med utländsk bakgrund att överhuvudtaget, som det heter, ”få in en fot” på den svenska arbetsmarknaden.

Det är som bekant alltför sällan formell kompetens, högskolepoäng, examensbevis och kunskaperna och erfarenheterna i sig som gör en anställningsbar i Sverige och ger en möjlighet att avancera utan just vem en har relationer med och hur en är och beter sig i dessa relationer, och vilket återigen förklarar den skyhöga andelen invånare med särskilt utomeuropeisk bakgrund som idag står helt utanför den svenska arbetsmarknaden.