Sverige måste nu en gång för alla stoppa införseln av adoptivbarn från Sydkorea

Sydkorea har sedan 1953 adopterat bort närmare 200 000 av sina egna medborgare till ett 15-tal västländer och fortsätter än idag att skicka iväg och leverera barn till västvärlden (och tar dessutom rundligt betalt för dem – uppemot en kvartsmiljon SEK om inte mer är vad som krävs för att en svensk eller en västerlänning ska kunna ”lägga vantarna på” ett ”Koreabarn” idag, och utan avbetalning dessutom, d v s det är hela beloppet som gäller rakt av och på en och samma gång) – inte minst till Sverige och till de övriga skandinaviska länderna:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article21838084.ab

Sydkorea är då det land i världen som utan konkurrens har adopterat bort flest barn till andra länder överhuvudtaget medan Sverige är det land som utan jämförelse har adopterat flest utlandsfödda barn per capita. Den internationella adoptionen såsom vi känner den idag uppstod och utvecklades just också i Sydkorea på 1950-talet medan Sverige var ett globalt pionjärland vad gäller att ta emot utlandsfödda adoptivbarn redan under den internationella adoptionens barndom på 1950-talet p g a den unika och specifika (läs: vänsterliberala, antiimperialistiska och antirasistiska) relation som Sverige och svenskarna utvecklade till Tredje världen och till icke-vita människor generellt under och efter avkolonialiseringen. Vidare utgör de uppemot 200 000 bortadopterade koreanerna världshistoriens absolut största barnmigration medan Sveriges närmare 60 000 utlandsadopterade utgör en försvarlig del av hela minoritets-Sverige.

Visserligen var Sydkorea ett land som utan tvivel tillhörde den postkoloniala världens ”bottenliga” vad gäller fattigdom, politiska spänningar, sociala problem o s v på 1950- och 60-talen men idag är landet trots allt ett av fyra icke-västerländska länder som är medlem i ”rikemansklubben” OECD.

Även om den svenska och västerländska efterfrågan på ”Tredje världen-barn” knappast är mindre idag än på 1950-talet mot bakgrund av de kraftigt fallande födelsetalen bland de infödda majoritetsbefolkningarna i dagens västvärld så får det räcka nu – d v s Sydkorea MÅSTE nu en gång för alla sluta att adoptera bort sina egna medborgare till Väst och Sverige MÅSTE likaledes en gång för alla sluta att ta emot adoptivbarn från Sydkorea – inte minst mot bakgrund av att Sverige ju alltid vill framstå som världens mest progressiva och radikala land vad gäller både utsatta kvinnors och utsatta barns rättigheter.

Slutligen har Sydkorea också gjort sig ökänt för att genom åren använda sig av utlandsadoptioner som ett sätt att både tjäna grova pengar och slippa behöva skapa ett välfärdssystem för utsatta kvinnor och deras barn, och dessutom har tiotusentals och åter tiotusentals av de bortadopterade barnen fått sina identiteter utraderade, förfalskade och manipulerade medan hundratusentals och åter hundratusentals biologiska föräldrar och släktingar i Sydkorea har drabbats av och fått lida av en genombrutal och fullständigt hänsynslös adoptionsindustri som i många decennier har profiterat på att tillfredsställa köpstarka och desperata svenskars och västerlänningars omätliga behov av ”Tredje världen-barn”.