Operan och andra kulturinstitutioner överexponerar icke-vita för att kommunicera antirasism och mångfald

Apropå Kungl. Operans omdiskuterade och tillbakadragna Svansjön-affisch: Bakgrunden till affischen står då att hitta i att Operan på senare år närmast har ”överexploaterat” icke-vita i sin marknadsföring – gissningsvis för att både kommunicera antirasism och mångfald, och indirekt och kanske omedvetet för att p g a dåligt samvete överkompensera för att så få icke-vita i verkligheten är verksamma vid Operan och framför allt och än mer ens besöker och frekventerar Operan.

912@70

Denna smått hysteriska överexponering av icke-vita i marknadsföringen är tydlig både i Operans annonser, broschyrer och affischer liksom i de bildprojektioner som finns i huset. Det är betecknande att det asiatiska barn som pryder Madame Butterfly-affischen inte ens förekommer på scen, och samma mönster går igen vad gäller flera andra av Operans föreställningar i jämförelse med vad den visuella kommunikationen utlovar: Falsk marknadsföring skulle det kunna kallas, antar jag.

maxresdefault

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att denna tendens att överexponera icke-vita i den visuella marknadsföringen, och alltför ofta bokstavligen överexponera dem genom att blåsa upp närbilder på dem för att verkligen understryka deras kroppsliga Annanhet så att det närmast blir groteskt, verkligen inte bara är något som gäller Operan utan ett mycket stort antal för att inte säga flertalet av landets scener, museer och andra kulturinstitutioner vilka närmast desperat vill framstå som både radikala och militanta antirasister och som inkluderande arbetsplatser präglade av stor mångfald.