Den utlandsadopterade litteraturen uppmärksammas i Svenska Dagbladet

Svenska Dagbladets Viola Bao introducerar den skandinaviska utlandsadopterade (och framför allt adoptivkoreanska) kulturproduktionen med fokus på litteratur och konst:

http://www.svd.se/den-nya-radikala-litteraturen-handlar-om-adoption/om/kultur

Bao understryker bl a att de utlandsadopterade inte kan jämföras med de invandrade och deras efterkommande, och vilket ju ibland görs: även romaner skrivna av adopterade kan titt som tätt genrekategoriseras som tillhörande den s k ”invandrarlitteraturen”:

”De har skrivit fram ett unikt erfarenhetsrum, som inte är den exilerades, utan just den adopterades, med dess specifika problematik och frågeställningar.”

Själv har jag i forskningssammanhang analyserat den position som denna alltmer omfattande kulturproduktion emanerar ifrån som utgörande den transrasiala erfarenheten. Likheter finns därmed till den transkönade erfarenheten samtidigt som transrasialitet naturligtvis bär på sin egen historia och utlandsadopterade kan därmed självklart inte rakt av jämföras och likställas med transpersoner även om det finns paralleller mellan grupperna.

För mig är det slutligen också symboliskt att denna kulturproduktion uppmärksammas just i Svenska Dagbladet: För ett antal år sedan var det just denna tidning som i det närmaste vägrade att ta in några som helst kritiska perspektiv på adoption, och en av tidningens dåvarande medarbetare berättade då för mig att särskilt mitt namn inte fick nämnas och att jag inte fick intervjuas i och av tidningen då jag på den tiden betraktades som något av landets mest ökände (läs: oetisk och extremistisk) forskare och aktivist vad gäller att argumentera för och driva ett kritiskt (läs: postkolonialt feministiskt) perspektiv på adoption, inte minst p g a att många av tidningens anställda var (och är) adoptivföräldrar och att många adoptivföräldrar också läser Svenska Dagbladet.