Den demografiska utmaningen kräver fortsatt invandring

Demografin är som alla vet alltings moder eller åtminstone en nations framtid:

http://www.dn.se/ekonomi/arbetsformedlingen-permanenta-dagens-hoga-invandring

Vad en än tycker och tänker (och känner) inför det som den svenska extremhögern redan har börjat benämna ”folkutbytet” (och naturligtvis åsyftas den rasliga aspekten lika mycket som den kulturella) så är det ett faktum att bland landets alla unga vuxna (0-30 år) och än mer bland landets alla barn och ungdomar (0-18 år) och ytterligare än mer bland landets alla spädbarn och småbarn (0-5 år) så har redan idag åtminstone en tredjedel utländsk bakgrund och just i dessa ålderskategorier dominerar även de med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund över de med nordisk, europeisk och västerländsk bakgrund.

Omvänt är den majoritetssvenska befolkningen idag en åldrande befolkning p g a kraftigt fallande fruktsamhetstal bland majoritetssvenskarna under de senaste decennierna: redan idag är uppemot en fjärdel av landets alla majoritetssvenskar 65+ och denna proportion ökar för varje år. Hade Sveriges befolkningen enbart bestått av majoritetssvenskar så hade Sverige bredvid Japan och några länder till just nu inhyst världens mest åldrade befolkning.

Den rådande definitionen på att en nations befolkning är åldrad säger att när 7-14% av befolkningen är över 65 år gammal så handlar det om en åldrande nation, när 14-21% av befolkningen är över 65 år så är det fråga om ett åldrat samhälle och när över 21% av totalbefolkningen är 65+ så handlar det om ett extremt åldrat samhälle (hyper-aged society).

Den demografiska skillnaden i ålder mellan minoritets- och majoritetsbefolkningen är särskilt tydlig och avläsbar i det urbana Sverige (där trots allt uppemot 80% av Sveriges befolkning bor och lever): i miljonprogramsområdena där invånare med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund dominerar är medelåldern mycket låg (ca 35 år) och de allra flesta är där i s k arbetsför (liksom i s k fertil) ålder (sedan är det en annan sak att många där tyvärr inte arbetar alls överhuvudtaget) medan medelåldern i de historiska stadskärnorna (de s k ”stenstäderna”) samt i de jättelika villa- och radhusområdena som omger innerstäderna ibland kan handla om uppemot 50 år (sedan är det naturligtvis en annan sak att majoritetssvenskarna i innerstäderna och i villa- och radhusområdena idag är mer förmögna än någonsin tidigare i svensk historia och dessutom förvärvsarbetar som aldrig förr: endast 2,5% av dem är arbetslösa).

I stort sett samtliga västländer står idag inför samma gigantiska demografiska utmaning som Sverige: totalbefolkningen åldras just nu mycket snabbt och särskilt gäller det majoritetsbefolkningarna i länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Italien, Spanien, Portugal och Nederländerna liksom även i USA, Kanada och Australien. För nästan exakt 100 år sedan, d v s innan Första världskrigets utbrott som ju kom att innebära början till slutet på den västerländska dominansen över planeten och mänskligheten, utgjorde den västerländska totalbefolkningen kanske uppemot 35-40% av alla människor på jorden – idag handlar det om under 10%.

Eftersom ingenting tyder på att fruktsamhetstalen kommer att öka i västvärlden under den närmaste framtiden så är det enkom och endast en massiv invandring från den icke-västerländska världen som kan lösa denna demografiska utmaning – annars kommer de västerländska ekonomierna att kollapsa och de västerländska samhällena kommer i slutänden att mer eller mindre förtvina och slutligen försvinna bort. Det är helt enkelt med all sannolikhet omöjligt att upprätthålla dagens välfärd, standard och livskvalité (för att inte tala om dagens jämställdhet och jämlikhet, och möjligen också ett demokratiskt styrelseskick) i ett framtida Sverige där uppemot 1/3 av befolkningen är över 65 år.