Ny rapport om några av landet mest marginaliserade och minoritetsdominerade stadsdelar

Den gamla ärevördiga föreningen Verdandi har publicerat rapporten ”Förorterna som moder Svea glömde” som undersöker situationen i några av landets 38 mest marginaliserade, underprivilegierade och minoritetsdominerade stadsdelar, d v s den förra alliansregeringens s k LUA + URB-områden eller s k utanförskapsområden. Det ska dock sägas att det egentligen handlar om kring 150 stadsdelar runtom i landet som uppvisar liknande utfallssiffror som dessa 38 stadsdelar:

Herrgården, Malmö
Fittja, Botkyrka
Rinkeby, Stockholm
Hovsjö, Södertälje
Hjällbo, Göteborg
Tensta, Stockholm
Gårdsten, Göteborg
Husby, Stockholm
Norra Biskopsgården, Göteborg
Ronna, Södertälje
Alby, Botkyrka
Geneta, Södertälje
Gamlegården, Kristianstad
Vårby, Huddinge
Skärholmen, Stockholm
Bergsjön, Göteborg
Hallunda-Norsborg, Botkyrka
Andersberg, Halmstad
Fornhöjden, Södertälje
Kronogården, Trollhättan
Flemingsberg, Huddinge
Fosie, Malmö
Hässleholmen, Borås
Araby, Växjö
Fisksätra, Nacka
Jordbro, Haninge
Rågsved, Stockholm
Södra Sofielund, Malmö
Hyllie, Malmö
Skäggetorp, Linköping
Västra Skogås, Huddinge
Öxnehaga, Jönköping
Centrum och Öster, Landskrona
Gottsunda, Uppsala
Klockartorpet, Norrköping
Brynäs, Gävle
Skönsberg, Sundsvall
Hertsön, Luleå

I rapporten framgår det bl a:

– att ca 75% av invånarna i dessa stadsdelar idag sammantaget har utländsk bakgrund (med utomeuropeisk bakgrund som dominerande kategori), och i flera av dem uppgår denna proportion till hela 95-97%: sådana osannolika procentsiffror vad gäller andelen minoritetsinvånare i ett visst område existerar numera inte i andra västländer av idag – t ex Harlem i New York var på den nivån ca 1957 men är det då inte idag

– att uppemot en tredjedel av eleverna i dessa stadsdelar går ut grundskolan utan att vara behöriga till gymnasieskolan och efter gymnasiet faller ytterligare höga procentsiffror ifrån, d v s de går ut gymnasiet utan att vara behöriga till högskolan (och efter högskolan faller slutligen ytterligare höga procentsiffror ifrån, d v s de går ut högskolan utan en färdig examen): närmare 80% av dessa elever/studenter är då s k ”andrageneration:are”, d v s det handlar inte om att de är invandrare eller ensamkommande flyktingbarn

– att i praktiken endast ca 50-60% av den arbetsföra befolkningen i dessa stadsdelar förvärvsarbetar

– att höga procentandelar är bidragsberoende (att jämföra med att t ex endast 0,9% i riket i stort idag är beroende av försörjningsstöd)

– att ”NEET:arna” blir alltfler bland ungdomarna och de unga vuxna (d v s de som varken studerar, arbetar eller är i praktik, och vilka generellt ej heller erhåller bidrag och oftast ”nolltaxerar”): dessa ”NEET:are” utgör idag redan över en fjärdedel av ungdomarna och de unga vuxna i dessa stadsdelar och sannolikt uppemot 40% av de unga männen är idag tyvärr ”NEET:are” i dessa stadsdelar, och det ska då tilläggas att de unga vuxna är en mycket stor ålderskategori i dessa 38 stadsdelar (d v s medelåldern är mycket låg i dessa stadsdelar sammantaget jämfört med övriga landet)

– att valdeltagandet är på en ren katastrofnivå: ca 55-60% att jämföra med uppemot 85-90% i landet i stort

– att andelen som kategoriseras som fattiga med svenska statistiska mått mätt är mycket hög (i flera av stadsdelarna uppemot 50% av alla invånare) samt att många ”nolltaxerar” och knappt ens tar emot bidrag

– att trångboddheten är mycket påtaglig då antalet invånare i de 38 stadsdelarna har ökat från 294 000 1997 till 355 000 2014 och alla vet att det egentligen bor ännu fler i dessa stadsdelar än de som är folkbokförda där: kanske bor där idag sammantaget uppemot 380 000 invånare inräknat alla papperslösa, alla romer från olika EU-länder, alla gästarbetare o s v vilka inte är officiellt folkbokförda men i praktiken bor där ändå

One comment

  1. Pingback: Keynesianismen och 1930-talskrisen - jimmysand.com