Andelen icke-vita bland landets 29 000 högskoleanställda lärare och forskare är låg liksom i USA och Storbritannien

Av USA:s totalt 1,5 miljoner högskoleanställda lärare och forskare har 21% minoritetsbakgrund, d v s de tillhör någon av de minoriteter som enligt amerikanska SCB och den amerikanska folkräkningen inte räknas som vita:

http://www.theedadvocate.org/study-nearly-90-percent-of-full-time-professors-are-white

Av dessa är 6% svarta, 5% latinamerikaner, 10% asiater och under en procent tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen. Då kring 40% av den amerikanska totalbefolkningen numera identifierar sig själva som icke-vita så innebär detta en underrepresentation.

I Storbritannien har det tidigare konstaterats att endast 7,3% av landets alla 200 000 högskoleanställda lärare och forskare tillhör någon av de minoriteter som enligt brittiska SCB och den brittiska folkräkningen inte räknas som vita, och vilka sammantaget utgör 15% av landets totalbefolkning. Av dessa är 1,5% svarta, knappt 3% sydasiater och 3% östasiater. När dessa siffror publicerades för ett år sedan uppmärksammades det särskilt att ynka 17 (SIC!) svarta kvinnor har en anställning som lärare och forskare vid en brittisk högskola.

I Sverige finns det tyvärr ingen offentlig statistik att tillgå vad gäller andelen icke-vita inom den svenska högskolevärlden då den färgblinda antirasismen som bekant fördömer all typ av statistik om både ras, etnicitet, religion och språk.

Jag har dock själv tagit del av opublicerade siffror rörande landets samtliga 29 000 högskoleanställda lärare och forskare (inklusive doktorander) vilka indikerar att ej mer än ca 5,5% har någon form av bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika (siffran borde ligga på 14-15%), och inom denna siffra ingår dessutom även hundratals gästlärare och gästforskare (och inte minst hundratals gästdoktorander) från olika länder i Tredje världen vilka ju egentligen inte bor i Sverige permanent (min kvalificerade gissning är att gästlärarna och gästforskarna inklusive gästdoktoranderna utgör minst hälften om inte mer av de 5,5 procenten). Av dessa har 0,5% bakgrund i Afrika, 4,1% bakgrund i Asien och 0,8% bakgrund i Sydamerika.

En oproportionerlig andel av de som är födda i Afrika, Asien eller Sydamerika och vilka är anställda som lärare och forskare vid en svensk högskola är dessutom adopterade (d v s de har en eller två vita föräldrar) och en lika oproportionerlig andel av de som är födda i Sverige och har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika är blandade (d v s de har en vit förälder och en icke-vit förälder). Bland ursprungsländer dominerar inte oväntat bl a Kina, Iran, Turkiet, Irak, Bangladesh, Pakistan och Indien. Tyvärr är endast 5 (SIC!) av landets samtliga högskoleanställda lärare och forskare födda i Somalia, endast 19 i Thailand och endast 17 i Syrien.

Andelen lärare och forskare med bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika är relativt hög bland naturvetare, medicinare och teknologer medan den är närmast obefintlig bland landets alla tusentals samhällsvetare och humanister. Det är tyvärr inte ovanligt att svenska samhällsvetenskapliga och humanistiska institutioner och centrumbildningar fortfarande än idag kan vara helt och hållet helvita alternativt att endast en eller två av de anställda lärarna och forskarna där är icke-vita, och ofta är de just adopterade och/eller blandade alternativt att de är gästlärare och gästforskare (inklusive gästdoktorander) vilka befinner sig i Sverige under en begränsad tidsperiod.

De som verkligen lyser med sin frånvaro som lärare och forskare (och doktorander) vid de svenska högskolorna är den s k ”andra generationen”, d v s de som är födda och uppvuxna i Sverige med två föräldrar från Afrika, Asien eller Sydamerika. Tyvärr är tillväxten/återväxten inom denna demografiska subkategori osannolikt låg (d v s det handlar om fullständiga katastrofnivåer i relation till hur stor gruppen är): läsåret 2012/13 antogs t ex endast 16 (SIC!!!) ”andrageneration:are” med bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika som doktorander vid någon svensk högskola motsvarande 0,04% av det totala antalet doktorandnybörjare under läsåret, och det absoluta flertalet var inte oväntat naturvetare, medicinare eller teknologer – endast någon enstaka ”andrageneration:are” antogs som doktorand i ett samhällsvetenskapligt eller humanistiskt ämne.