Dagens (vita) svenska publik förstår inte rasstereotypkritiken i Göta Lejons föreställning Förklädet

DN:s Johanna Paulsson uppmärksammar att Göta Lejons annars så bejublade och kritikerrosade uppsättning av ”metamusikalen” Förklädet helt enkelt inte fungerar i ett (vitt) svenskt nutidssammanhang: de rasperformativa iscensättningar som förekommer på scenen, och vilka i den amerikanska originalversionen just dyker upp (dessutom är de väldigt överdrivna) för att kritisera gångna tiders rasstereotyper på scenen, förvandlas till och emottas som klassisk svensk folklig rashumor i den svenska samtidskontexten:

http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/musikalen-forkladet-pa-gota-lejon-i-stockholm

Dagens (i huvudsak vita) svenska publik som går på föreställningen skrattar helt enkelt gott åt när (de vita svenska) skådespelarna iscensätter pimpinetta latino-casanovor, barnsliga svarta män (som dessutom benämns som ”apor”) och löjliga och ”fula” asiater. Dagens (vita) svenska publik förstår helt enkelt inte originalmanusets intention och föreställningens budskap då (det vita) Sverige inte har gått igenom samma uppgörelse med rasstereotyper som det amerikanska samhället trots allt har gjort.